Jag gick på ännu ett seminarium om läsande, ”Sociala medier och bokens framtid”, där Mathias Klang från bibliotekshögskolan i Borås diskuterade ämnet med Pelle Snickars från Kungliga biblioteket i Stockholm. Hur förändras läsandet med läsplattor och möjligheten att kommunicera direkt om det man läser genom sociala medier?

Själv skulle jag aldrig kunna rensa ut mina fysiska, ”riktiga” böcker till förmån för digitala, men så lyssnar jag ju fortfarande lika mycket på fysiska skivor som på digitala låtar.

Jag är inte emot tanken på att läsa böcker digitalt också, men idag när man stirrar på så mycket skärmar får pappersboken allt mer rollen som oas i mitt liv. På samma sätt använder Pelle Snickars boken. Men han säger att han ser boken som vilket medium som helst, även om boken har en stark ställning som ett objekt. Därför kan det finnas större motstånd mot att läsa digitala böcker än att konsumera andra medier digitalt, film exempelvis som inte haft samma ställning som objekt.

Den digitala boken löser upp gränser. Vi kan läsa samma text samtidigt som andra och dela med oss av det vi läser direkt via sociala medier, läsningen behöver inte vara en ensamupplevelse. Hur läsningen påverkas av detta lämnas obesvarat. Jag undrar om man kommer att kunna sjunka in i en text på samma sätt som när det bara är man själv och boken.

Det nya sättet att läsa skapar också nya normer, säger Mathias Klang. Förr ville folk ha en del böcker för att de var snygga att ha hemma. Men det här att samla på vissa utgåvor som man vill ha hemma handlar inte om själva boken, enligt Mathias Klang. Därför tycker han att den digitala boken är bra, man kan inte skryta om vad man läser. Han tror att fysiska böcker kommer bli en subkultur, precis som att ha vinylskivor.

Pelle Snickars ifrågasätter litteraturutredningen som jag skrev om tidigare i den här bloggen. I utredningen står att det inte räcker att läsa inlägg i forum på nätet utan man behöver också läsa längre komplexa texter. Pelle Snickars tycker att det bygger på att nätet är grunt och litteraturen djup. Han menar att ungdomars läsande idag inte sker enligt normen om ”det goda läsandet” men de läser och skriver bloggar. Han säger att nätet är demokratiskt eftersom alla är med och publicerar det som finns där.
   – Det är viktigt att litteraturen tar några steg framåt och inte är konservativt bakåtblickande hela tiden, sa han.

Jag vill inte gärna se mig som bakåtsträvare. Jag tycker att det kan vara en konstform att formulera sig bra i skrift på 140 tecken på Twitter och jag uppskattar när min bästa vän skriver fina och definitivt litterära kortnoveller på Facebook. Det ena utesluter inte det andra. Man behöver inte välja mellan Dostojevskij och blogg, på samma sätt som att jag inte valt mellan iPod och vinylskivor.