Om ett par veckor är det dags att åka tillbaka till Thailand. Wanpen ska då skörda sitt ris innan hon återgår till sitt jobb på tygfabrik.

– Varje år kommer tidningar och frågar samma saker, säger Sadet och ler.
   Han har åkt hit varje bärsäsong i nästan 20 år. Men han tycker det är bra att tidningar skriver om dem, eftersom det bidragit till att bärplockarnas situation blivit bättre och bättre för varje år. Sadet beskriver en statusskillnad som han menar kan göra det svårt för svenskar att förstå att thailändarna trivs med enkla boenden och tungt arbete.
   – Ni kan säga att det där är inte ett bra boende, men vi är vana vid sämre förhållanden hemma.

Sadet säger att de har det bra här, de får äta sig mätta varje dag och framför allt får de ett bättre liv när de återvänder till Thailand för att skörda det ris som de planterade innan de åkte.
   Suah har kommit hit för sjunde året och är också nöjd.
   – Jag tänker komma hit varje år så länge jag orkar. Jag har bra ekonomi på grund av det här. Luften är bra här också, man blir inte lika trött som när man arbetar i värmen. Och om jag inte tagit den här chansen hade jag aldrig kunnat åka utomlands.

För en bärsäsong kan han få över 200 000 baht (drygt 40 000 kronor), säger han. Då har 165 kronor om dagen dragits för mat och logi. Resten av året odlar han ris och sockerrör, liksom många andra av bärplockarna, och då tjänar han ungefär hälften av det. Det räcker inte för att ge de två barnen en högre utbildning, men nu ska hans son studera till idrottslärare.

Septembersolen är stark ikväll och på en liten väg kring Granberget utanför Moskosel står en gammal röd folkvagn parkerad. Promenerar man en bit upp i bergen möter man ett gäng som plockar dagens sista blåbär och lingon. 27-åriga Wanpen har kommit hit för första gången tillsammans med sin man och andra släktingar. I Thailand väver hon tyg i en fabrik men hon tycker att det ger för lite pengar. Nu kommer hon att kunna bygga om sitt hus och spara pengar. Klockan är halv sex och hon har plockat sedan samma klockslag imorse. Men det tyngsta är att bära ner alla bär till bilen, säger hon. Hennes man kommer upp och hjälper henne efter att han burit ner sina egna. När de kommer ner till bilen häver de bären i lådor och ovanpå lägger de en grankvist eller en sten, varsin symbol, så att det syns vilka bär de ska få lön för.

Sadet plockar inte bär längre utan fungerar som arbetsledare och ser till att allt fungerar. Tillbaka i Moskosel vägs bären och han skriver in hur mycket var och en av de 115 personerna har plockat.
   Sedan är det middagsdags. Sadets fru Tongsok och två andra kvinnor lagar all mat, städar och tvättar. I åtta år har Tongsok följt med sin man hit. En av sönerna jobbar också här, han lagar bärplockarnas bilar.
   – Det är som hemma, säger Tongsok.

Grannarna i Moskosel är snälla, de kommer och hälsar på varje år och är måna om att de har det bra, berättar hon. Och hemma i Thailand har allting blivit bättre sedan de började åka hit.
   – Vi har pengar för att kunna köpa det vi vill ha och vi kan spara pengar till barnen och framtiden.
   Matsalen fylls på av bärplockare som hungrigt tar för sig av jasminris och kycklinggryta. När vi lämnar Moskosel vid åttatiden möter vi ännu en folkvagn som är på väg tillbaka från arbetsdagen. Efter maten är det vila som gäller, imorgon åker de iväg igen mellan klockan fyra och sex beroende på vädret. På helgerna får de vara lediga, men de väljer att jobba ändå eftersom de vill tjäna så mycket som möjligt. Jag frågar hur de orkar. Det är ju så kort period, vi tänker på pengarna som vi kan leva på länge sedan, svarar de och skrattar. Om ett par veckor är det dags att åka hem.

Det började med att Sadet kände en thailändska som gifte sig med en svensk man. Sedan spred sig ryktet hemma i Thailand om att plocka bär i Sverige. Första åren grät Sadet mycket för att han längtade hem, nu har han två hem, säger han.
   – Hemma i Thailand saknar jag den kalla luften och när jag ska somna tänker jag på talltopparna.

Inga-Britt Svensson är ombudsman på Kommunal Norrbotten. I år har facket inte fått klagomål från några bärplockare. Än så länge, tillägger hon. Hon har ännu inte besökt bärplockarna i år.
   – Vi har pratat om att fara ut lite nu framåt. Samtidigt är det svårt att komma när det inte är några problem, för det är ju som vilken arbetsgivare som helst, man kan inte komma bara för att det är bärplockare. Det kan misstolkas av arbetsgivaren om vi gör så.

Bärplockarna är anställda av thailändska bemanningsföretag och hyrs in av svenska Norrskensbär, som i sin tur säljer bären till företaget Sarek i Estland. Catarina Lundberg på Norrskensbär säger att de vill att bärplockarna ska trivas. Till exempel får de flytta till en annan by om de inte hittar några bär.
   – Det är viktigt att de är glada och vill komma tillbaka. Vi är helt beroende av dem.
   Norrskensbär ansvarar för boende, mat och bilar, men arbetet organiseras från Thailand. Bensin betalar bärplockarna själva, ibland åker de många mil för att hitta bären.

Lönen räknas på hela perioden, ungefär två månader. Utöver garantilönen får man lön för alla bär man plockar. Catarina uppskattar att de flesta får ihop över 50 000 kronor i år. Förra året låg snittet över 70 000.
   – De betraktar inte sig själva som anställda som jobbar mellan sju och fyra. Jag har sett kontrakt där det finns arbetstider men de är här för att tjäna mycket mer än minimilönen. Om vi förbjöd dem att plocka på helgerna skulle de plocka ändå och sälja till någon annan.

Catarina tycker att de skärpta kraven på bärföretagen är bra, speciellt garantilönen.
   – Ingen åker hem och är skyldig pengar. Sedan får vi slut på de här skriverierna att det är så synd om thailändarna. Och för konsumenterna, nu kan man äta blåbärssylt med gott samvete. Men man kunde märka ut vilka bär som är plockade med kollektivavtal. Ukrainare och bulgarer plockar på helt andra villkor.

Inga-Britt Svensson har också märkt en skärpning av branschen, Kommunal får färre klagomål. Svårigheten är när europeiska bärplockare utnyttjas, facket kan inte göra något eftersom de inte är anställda av något företag utan plockar fritt, säger hon.

Bärplockare

Drygt 5 800 bärplockare fick i år arbetstillstånd. Det är fler än dubbelt så många som i fjol. Alla kommer från Thailand.
1 128 av dem jobbar för Norrskensbär, från Överkalix till Ljusdal.
De som kommer från EU-länder behöver inget arbetstillstånd, därför vet ingen hur många de är.
Migrationsverket införde tuffare krav för att få arbetstillstånd förra året. Bärföretag måste betala garanterad lägstalön oavsett tillgång på bär, den ligger på 18 495 kronor.
Utländska bemanningsföretag måste ha en filial i Sverige.
Företagen ska ha kollektivavtal med Kommunal.
Kommunal får ansökningarna om arbetstillstånd innan de går till Migrationsverket för att kunna yttra sig om löner och villkor.