På 90-talet var Sverige på väg att få sin första kvinnliga statsminister, i Mona Sahlin. Sen kom den så kallade Tobleroneaffären. Sahlins dåvarande pressekreterare Mikael Romero, berättar här hur han upplevde historien inifrån så att säga. 
  Det finns två delar i boken som berör, dels när han berättar om sin egen bakgrund i Stockholmsförorten Skärholmen och dels när han antyder vad och vilka som låg bakom att tidningarna började gräva i Sahlins gamla kontokortskvitton.

Tyvärr är största delen av boken en hyllning till Sahlin och hennes mänskliga och politiska egenskaper och en stor del ägnas också åt att demonisera medierna. Nog begicks många etiska övergrepp av journalistkåren under de fem veckor skriverierna om hur Sahlin använt statens kreditkort pågick. Men att höra detta från en som i sin egen yrkesroll haft som en av uppgifterna att utnyttja medierna, känns som gnällig stenkastning i glashus.

Nu kanske inte Romero vet mer, men avslöjanden som till exempel att Göran Perssons gamle vapendragare Per Nuder en eftermiddag   sökte upp Romero för att säga ”Mona är körd nu” och ”Det måste bli Göran” hade det gärna fått finnas fler av. De delarna blir i slutändan behållningen av den här berättelsen trots att det bara blir skrap på ytan.