Enligt Maltby betyder detta att Kommunal skrivit under på att han inte har diskriminerats.
  – Nu har arbetsgivarna svart på vitt att de kan göra som de vill, säger han.
  Den här historien började för sex-sju år sen med att Krister Maltby frågade sina chefer hur det kunde skilja så mycket i lön gentemot kollegan när de gjorde samma jobb. De hade anställts samtidigt 2004, de arbetade hos samma brukare.

Kommunalarbetaren skrev om fallet 2009 (se länk). Då skilde det 2 600 kronor i lön.
  Det fanns två skillnader mellan de båda assistenterna:
  1. Kollegan hade erfarenhet från arbete i äldreomsorgen, inte Maltby. Maltby vidareutbildade sig å andra sidan sedan på ett sätt som kollegan inte gjorde.
  2. Anställningsformerna. Maltby blev intermittent anställd, ungefär som timanställd. Medan kollegan blev tillsvidareanställd.

Kommunen kunde inte ge någon förklaring. Ängelholms kommuns förhandlingschef Per Sundelius kan inte heller i dag förklara varför löneskillnaden uppstod från början:
  – Vilka förutsättningar och bedömningar av uppgifter och kvalifikationer med mera som rådde 2004 och därefter kan inte i dag bedömas eller värderas, svarar han i en skriftlig kommentar.
  Under tiden har löneskillnaden faktiskt minskat men låg fortfarande på 1 300 kronor när Kommunal i Ängelholm förra året ville driva Maltbys fall och inledde en tvist med kommunen. Det var anställningsförhållandet facket tog fasta på och hänvisade bland annat till lagen om förbud mot diskriminering av visstidsanställda.
Arbetsgivaren avvisade kraven och centrala förhandlingar skulle ta vid.
 
Våren 2012 kommer Kommunal och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting överens om att alla fackliga krav dras tillbaka, utan att Maltby själv blev informerad.
  Kommunals ombudsman Maria Hansson har hållit i ärendet. Hon beklagar att Maltby inte hölls informerad men ser annars inte något fel i hanteringen.
  – Vi gör bedömningen att det inte går att få rätt, säger hon.
  Varför driver inte Kommunal ärendet vidare med hänvisning till lagen?
– Det finns ingen anledning att driva ärenden som vi på förhand vet att vi kommer att förlora, säger Maria Hansson.
  Är ni rädda för konsekvenserna av att förlora?
– Så är det väl till viss del. Vissa saker vill man inte ha prövade, så att en domstol kan sätta ner foten och säga att exakt så här ska det uppfattas. Det kan ställa till bekymmer.

Lagen är alltså så svag att fackförbund inte vågar driva något fall till AD.
  Krister Maltby tycker att Kommunal har svikit honom.
  – Kommunal säger ju själva att lagen är ett sätt att lyfta visstidares lön. Men när Kommunal sen har ett ärende som mitt där vare sig kommunen eller SKL kan ange någon som helst förklaring till en löneskillnad som har förekommit i flera år så väljer Kommunal att i central tvist bara lägga ner. Efter mer än sex års frågande har jag ännu inte fått svar på vad jag skall göra för att nå samma lön som min kollega.

Han har överklagat till förbundsstyrelsen men har fått till svar från Kommunal att ärendet är avslutat från vidare handläggning på förbundskontoret.
  Maria Hansson, vågar Kommunal inte ta strid?
  – Om striden bara kan vinnas genom att gå till domstol så kan man uppfatta det på det sättet. Men vi gör bedömningar i varje ärende som kommer hit centralt, säger hon.

AD.domen 2008

• I det enda fallet hittills där lagen om förbud mot diskriminering av visstidsanställda har prövats ur ett lönehänseende förlorade fackförbundet Grafik­erna i Arbetsdomstolen.
• Det gällde tre deltidsanställda annonsproducenter, där lönerna omräknade till heltidslöner låg 600-2 800 kronor under de heltidsanställdas löner.
• Arbetsgivaren hävdade att de heltidsanställdas arbetsuppgifter var mer kvalificerade och kunde motivera löneskillnaderna.