Hyresregleringen var socialdemokraternas metod att hålla låga hyror. Så länge samhället kunde bygga så att behoven nästan tillfredsställdes fungerade det för de flesta. I takt med att bostäderna blev spekulationsobjekt steg emellertid förväntningarna på att hyrorna i så kallat ”attraktiva lägen” skulle höjas. Ingen vill kalla en sådan utveckling för ”marknadshyror” även om det i praktiken är det.
  Med regeringen Reinfeldt har en ny hyreslagstiftning införts som i praktiken innebär att hyror kan sättas med ett stort inslag av marknadsvärden även om dessa värden först skall förhandlas.

Bristen på bostäder är stor, var skall man bo? Från höger ropar man efter en friare prissättning för att stimulera byggandet. Från andra föreslås att AP-fonderna ska investera mer i bostäder. Skulle förslagen få önskad effekt och skulle de som söker bostad ha råd att bo med dessa lösningar?
  Det är dyrt att bygga och inget av förslagen påverkar byggkostnaden. En friare prissättning och en ny stark investerare riskerar resultera i prisstegringar på hyresfastigheter med höjda kostnader att förvalta som resultat. Det betyder högre hyror.

Det som saknas för att den så kallade bostadsmarknaden skall fungera är utbudet. En marknad fungerar bara när utbudet överstiger efterfrågan. Då först får den som producerar varan eller tjänsten motiv att pressa sina kostnader och sänka priset. När utbudet vida överstiger efterfrågan, så som för tillfället i Spanien, så fungerar inte heller marknaden. Man kan därför fråga sig om traditionella marknadsmekanismer klarar av att hantera bostadsförsörjningen. Kanske behövs en annan form för ansvarstagande för att det skall byggas lagom mycket, varken för mycket eller för lite.

Om AP-fonderna inte tilläts köpa befintliga bostadsfastigheter och på så vis pressa upp prisnivåerna utan enbart fick investera i nybyggnation så skulle den negativa effekten utebli. Pensionspengarnas intresse är inte snabba värdestegringar utan trygga och säkra värden i den ekonomi där de blivande pensionärerna lever. Osäkerheten som följer med investeringar i andra marknader skulle då även minska.
  En kreativ regering borde starta en utredning om hur en bostadsmarknad kan utformas där drivkrafterna inte är vinst utan bra och billiga bostäder till alla. När mål och medel har motstridiga intressen blir resultatet dåligt. Det krävs ett nytt tänk om bostadsbristen skall bekämpas.

Jan Lindholm,
riksdagsledamot, Miljöpartiet, Falun