Anna (Charlotte Rampling) går på speeddejting och följer med en främmande man till hans lägenhet. Morgonen efter tar hon hissen ner och stöter ihop med kommissarien Bernie (Gabriel Byrne), som har ryckt ut till en mordplats. Bernie blir attraherad av den mystiska kvinnan och söker upp henne. När hon dras in i utredningen hamnar hans privata känslor och plikterna som polis på kollissionskurs.

Storyn i Jag, Anna skulle kunna vara hämtad från vilken dussindeckare som helst. Ändå blir jag snabbt fängslad. Regissören Barnaby Southcombe har gjort en snygg och tät thriller där spänningen långsamt skruvas upp. Länge känns det förutsägbart, men mot slutet tar handlingen en rejält oväntad vändning.

Det som verkligen lyfter filmen över genomsnittet är skådespelarna. Gabriel Byrne övertygar som livstrött kommissarie med bekymmersrynka mellan ögonbrynen, och Charlotte Rampling är fenomenal i sin gestaltning av en kvinna som hanterar fasansfulla upplevelser genom att helt stänga av. När stenansiktet till sist krackelerar gör det fysiskt ont i kroppen på oss som tittar.