Therese Hietala, lokalvårdare.

Luften är som ett våtvarmt omslag och bullret får nästan värmen att vibrera. Från ett öppet fönster strömmar lite sval luft in som en svalkande rännil.
  Eva Finnilä tömmer torktumlarna på sitt innehåll, drar in vagnen med den rena tvätten i rummet intill och börjar vika.
  Eva sköter tvätten på äldreboendet Källbogården i Surahammar. Hon är ursprungligen undersköterska, men efter att hon varit sjukskriven med höftproblem i ett år hotade Försäkringskassan med att dra in sjukpengen. I samma veva fanns en plats ledig på tvätteriet.
  – Jag är jätteglad att det kunde lösa sig så jag kunde börja här, eftersom jag fortfarande är ung. Nu har jag jobbat här i sju år och jag stortrivs. Jag tvättar, viker och manglar.

Att vårdpersonalen vårdar, lokalvårdarna städar och tvättpersonalen tvättar må låta självklart, men Källbogården presenteras som speciellt med sin uppdelning.
Arbetssättet är inte nytt. När kommunen tog över driften från landstinget på 1980-talet fick arbetsuppdelningen vara kvar och så har det förblivit.
  Personalen verkar överens om fördelarna. Att den gör att vårdpersonalen på avdelningarna får mer tid för de boende.
  – Det blir mer kvalitet i arbetstiden och mindre stress. Det gör att vi får mer närvaro med våra boende och det är ju det vi är anställda för, säger undersköterskan Seija Blefors Edqvist.
  Hon arbetade tidigare på ett äldreboende där personalen både vårdade, tvättade och städade och kan jämföra. Det sättet att arbeta ger mindre närvaro och lägre kvalitet. Här finns personalen på plats för de boende vilket är hjärtat i vården, konstaterar hon.
  Therese Hietala som städar instämmer:
  – Fördelen blir ju att vårdpersonalen slipper städ och tvätt och kan koncentrera sig på det de ska.

Samtidigt har städpersonalen fått mer arbete än tidigare. När landstinget drev Källbogården fanns elva lokalvårdare. I dag är de tre lokalvårdare – samtid­igt som de har mer än dubbelt så mycket att städa.
  – Det har blivit stressigare. Tid­igare var vi nästan glada om vi hittade ett dammkorn vi kunde städa bort. I dag skulle vi behöva vara fler och behöva göra fler storstädningar än vad vi hinner med. Ändå skulle jag säga att vi har det otroligt bra här, säger Therese Hietala.
  Visst är det enformiga rörelser, och visst sliter arbetet på axlar och nacke, säger hon, men jobbet i sig är bra och hon tycker om att hon själv kan planera och lägga upp dagens arbete.
  Vårdpersonalen får utbildning i lyftteknik med jämna mellanrum. Något som städ- och tvättpersonalen inte har tillgång till i samma utsträckning trots att deras kroppar utsätts för monotona rörelser. 
  Eva Finnilä fick till exempel för ont av att stå och vika alla lakan. Lösningen blev att hon i stället sitter och viker.

Mitt i tvättrummet står en tvättkasse med texten ”Tillhör Sjukvården i Mälardalen 1984” tryckt mitt på. Andra arbetsredskap – som den gamla kallmangeln – är ännu äldre.
  Eva har efterfrågat en modernare varmmangel. Det har sagts att den ska komma, men det har ännu inte hänt något.
  De hinder som finns i hennes arbete handlar just om arbetsredskapen. Tvättmaskinerna tvättar långsamt och ibland blir det otåligt att vänta. Snabbare maskiner ska vara på väg.
  – Vi får väl se. Nu kan man ju ändå inte jäkta på maskinerna så det är inget som egentligen stressar mig, säger Eva Finnilä.
  Hon saknar inte att arbeta som undersköterska och säger att det bästa i tvätten är att jobbet är så fritt:
  – Jag har ingen som står med pekpinnar. Jag sköter mig själv bara jag gör vad jag ska. Innan jag går hem förbereder jag maskinerna så jag kan börja direkt när jag kommer nästa dag, berättar hon.

Eva Finnilä, tvättansvarig.Att hon fick ta hand om tvätten gjorde att Eva Finnilä kunde återvända till arbetslivet.

Vad tycker du om
uppdelat arbete?


Therese Hietala.Therese Hietala, lokalvårdare:
– Jag tycker att det här arbetssättet är toppen och det är inte så mycket jag skulle vilja ändra på mitt arbete. Det är fritt och bra. Men jag kan ibland önska att jag kunde få köpa lite fler städprodukter. Åka iväg på en städmässa eller gå en utbildning för att gå vidare i jobbet.

Seija Blefors Edqvist, undersköterska.Seija Blefors Edqvist, undersköterska:
– Det här tänket är helt rätt – det blir ett mer kvalitativt arbetssätt när vi har delat upp arbetsuppgifterna. Det gynnar de gamla, eftersom det ger oss mer tid för dem.

 

 

Eva Thorsell, huvudskyddsombud.Eva Thorsell, huvudskyddsombud:
– Som personalstyrkan ser ut skulle det inte fungera om vårdpersonalen skulle sköta tvätt, städ och mat också. När det gäller arbetsmiljön i tvätten så skulle jag vilja ha det annorlunda om jag arbetade där. Men Eva tycker att allt är bra och är nöjd som det är och då får det väl vara så.

 

Ann Georgsson, Kommunal.Ann Georgsson, ombudsman Kommunal:
– Det är inte vanligt med ett sådant här uppdelat arbetssätt. Det gjordes en del försök i början av 2000-talet med servicegrupper och omsorgsgrupper på äldreboendena, men där var det inte statiskt, alla hade samma kompetens och kunde hoppa emellan. Jag vet däremot inte varför man slutade med det.