Att låta Robert Gustafsson intervjua sina egna figurer, Weiron i ottan, Kapten klänning med flera, är en idé som låter bättre än den är. Visst ler man ibland som läsare men som helhet är det humor som inte funkar i text. Det är prathumor, helt enkelt.
  Men i smyg utan att behöva låta skrytsam får den gode Gustafsson på det här viset hela sin karriär presenterad och bildmaterialet är rikligt.

Bäst är intervjuerna med Gustafsson-versionerna av Per Gessle och Tony Rickardsson. Kanske beror det på att de från början är verkliga personer som de flesta kan förhålla sig till. Därför blir skämten om dem också roligare. Intervjuerna med Kapten Klänning och kompani blir mer en förlängning av det vi redan sett på teve. Och det hade jag hellre sett just på teve.