du skriker åt mig
likt kvartersmästaren
på ett galärskepp
fyller mig med tvivel
om den här båten
någon gång kan förmås
stäva mot hamn

men jag ror ändå
rytmiskt till trummor
utan sikte
när inte ens en fågels
löfte om land

ändå drivs jag
präglad sen liten
av sociala piskor
säg mig
finns det andra vägar
än trummor och bojor

tror jag vill veta
utplottrad kurs
finns den ens
eller gör vi bara som raden framför
driver runt
fäster stumt blicken i spända nackar
och drar rytmiskt
i bojor