Barnmorskani East End

I skarven mellan fattigsamhället och välfärdssamhället, i London, strax efter andra världskrigets bombmattor, cyklar ett gäng unga barnmorskor och äldre nunnor mellan de små husen och lägenheterna i Docklands: Londons tättbefolkade hamndistrikt. Här är cockney språket, trångboddhet och många barn regel.  Det är trångt och smutsigt, med fylla, gängvåld, slagsmål, men också humor, vänlighet, omtanke och gemenskap mellan generationer. 10-15 graviditeter är inget ovanligt.

Jennifer Worth är ung när berättelsen utspelar sig, och många har säkert sett den populära BBC-serien byggd på boken som visades i somras.  I hennes värld är hemförlossningar regel, sjukhus betraktas som dödens väntrum och ska undvikas! Här tar sig barnmorskorna an värkar, sätesbjudningar, förtida födelse, mödravård och hembesök, av författaren livfullt och detaljrikt sammanfogade till en fascinerande och berörande historia, långt borta och ändå nära.

Worth, som nyligen dog, tog sig för några år sedan an uppgiften att skriva om dessa sina första yrkesår som anställd av de nunnor som verkade i området. Hon ville synliggöra ett dittills okänt yrke i litteraturen och återger fantastiska detaljer, berättarförmågan är synnerligen välutvecklad. Läsaren får mödravårdens smärtfyllda historia tillsammans med obetalbara porträtt på människor och sina möten under arbetets dramatiska känslostarka vardag runt förlossningssängarna. Det är blod, utsöndringar, skratt och tårar i rikliga mängder. Högläsning rekommenderas, i valda delar! Och den unga huvudpersonen tillåts vara precis så full av motstridiga känslor och fördomar som yrket och åldern inbjuder till, samtidigt som vi får följa hennes utveckling som yrkeskvinna och människa.

Penicillinets intåg, liksom p-pillren och fri sjukvård ändrade drastiskt villkoren bara något årtionde senare. För västvärldens kvinnor alltså. Barnafödande är för miljontals kvinnor alltjämt förenat med livsfara för både mor och barn.