– Det rör inte på sig. Lönegapet är konstant.
  Med de orden inledde Gudrun Schyman Feministiskt Initiativs seminarium om lönepolitik där hon hade Kommunals Annelie Nordström som sidekick.
  Schyman presenterade Kommunals ordförande som ”lite busig”:
  – Hon har inte bara accepterat att pappa Metall går före och mamma Kommunal hänger efter.

När Annelie Nordström skulle förklara vad som egentligen hände i årets avtalsrörelse talade hon om ”familjegrälet” mellan IF Metall (som inte ville gå med på LO-samordning med jämställdhetspotter på 100 kronor) och Kommunal.
  Hon menade att ”fnurran på tråden” dem emellan dessutom fick stöd från andra håll. Som från Medlingsinstitutet.
  – Jag vet inte om de behöver läsglasögon när de läser sitt uppdrag, om uppdraget ska skrivas i större text eller om vi måste ändra texten så att det blir tydligt att aktiva insatser för att bryta strukturell lönediskriminering är en del av deras uppdrag. Jag tror på ett förändrat uppdrag, sade Annelie Nordström.

Hennes önskan om att ändra texten för Medlingsinstitutets uppdrag blev bönhörd direkt. Efter att Gudrun Schyman grillat representanter från alla riksdagspartier (utom Sverigedemokraterna, som inte ville delta) under seminariet stod det klart att ingen av dem var emot att ändra och tydliggöra uppdraget.
  Alla närvarande partirepresentanter sade sig vilja se över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm blir förenlig med aktiva insatser för att bryta ojämställda löner.
  Vi får se vad det leder till i reell politik när riksdagsåret öppnar på nytt i höst.

Den övriga diskussionen om löneskillnader rörde sig som så ofta i en höger-vänsterskala där de borgerliga partierna såg lösningar i karriärvägar, valfrihet, konkurrens och arbetsvärderingar.
  – Det är viktigt att ta fram en enhetlig metod för arbetsvärdering. Men lön handlar framförallt om att ha ett arbete, om rätten till ett arbete och rätten till ett heltidsjobb. Men det handlar inte bara om lön utan också om andra möjligheter, sade Centerpartiets Solveig Sander.
  De röda och gröna partierna talade bland annat om politisk vilja, möjligheten till barnomsorg på obekväm arbetstid, individualiserad föräldraförsäkring och offentlig sektor.
  – Det handlar om makt, det är därför det sitter så hårt åt. Det skulle ju inte bara innebära högre löner för kvinnor utan också lägre löner för vissa män – annars skulle vi ju inte få jämställda löner. I relationsyrken kan man dessutom öka arbetsbelastningen hur mycket som helst samtidigt som det är oerhört svårt att få betalt för den ökade arbetsbelastningen, sade Ylva Johansson från Socialdemokraterna.

Vänsterpartiets Josefin Brink lyfte fram vad hon kallade för ”en kanonbra facklig strategi”:
  – Vårdförbundets elever har uppfunnit hjulet och gått ihop om fackföreningsrörelsens själva grundidé. De har gått samman och säger att de inte accepterar lägre lön än 24 000 och då går det inte att spela ut dem mot varandra,
  Medlingsinstitutets rapport som kom 20 juni visar att heltidslönen för kvinnor ligger på 26 800 kronor och för män 31 200 kronor. Det ger en löneskillnad på 600 kronor, samma som förra året, enligt Gudrun Schyman som redovisade för siffrorna.