Våld. Bild:

Sara Göransson forskar i psykologi vid Stockholms universitet. Hon arbetar också på en företagshälsovård, där hon möter många anställda i vård- och omsorg som utsatts för våld.

Riktigt allvarliga händelser kan ge något som kallas posttraumatiskt stressyndrom berättar hon. Då plågas man av minnesbilder och mardrömmar om händelsen, man kan bli onormalt lättskrämd, få koncentrationssvårigheter och omotiverade vredesutbrott.
  Men även mindre händelser kan få konsekvenser i form av depressioner, ångest och sömnproblem.
  Man påverkas negativt också av att ofta vara rädd på jobbet, även om inget konkret händer, påpekar Sara Göransson.

Även arbetskamraterna drabbas om en kollega blir slagen eller hotad. Arbetsplatsen känns plötsligt osäker.
  – De kan också få ångest och sömnproblem. Dessutom kan de få skuldkänslor. Många jag träffar tänker på vad de hade kunnat göra annorlunda, säger Sara Göransson.
  Hur påverkar bemötandet man får av kollegor och chefer?
  – Om upplevelsen förringas så är det mycket värre än om man tar det på allvar. Det känns bra om man vet att chefen följer rutinerna och tar det på allvar, säger Sara Göransson.

Rutiner vid hot och våld är till exempel att anmäla till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan, och att utreda orsaken till händelsen. Att göra detta är viktigt för eventuell ekonomisk ersättning och för att hindra att det händer igen. Men det är alltså också viktigt för den utsattas psykiska hälsa.
  Arbetsgivaren bör också erbjuda någon form av krishantering, tycker Sara Göransson. Det kan vara svårt att avgöra direkt vilken hjälp en person behöver. Någon kan reagera mycket kraftigt även på en mindre händelse. En annan kanske inte tycker sig behöva hjälp direkt, men får problem senare.
  – Vi har en del kunder som alltid skickar för ett bedömningssamtal hos oss. Det är bra att man checkar av, och informerar och utbildar i vad de ska tänka på.

Tecken att vara uppmärksam på är till exempel om man får många flashar, alltså ögonblicksbilder där man återupplever händelsen. Eller om man skuldbelägger sig själv, ältar händelsen och tänker ”jag borde gjort si eller så”.
  – Det är inget konstigt om man gör det fem gånger, men om man gör det konstant, då är det ett tecken på att något mer behöver jobbas på, säger Sara Göransson.