Varför är Stockholms bostadsområden uppdelade efter social, kulturell och ekonomisk status? Varför kämpar staden med en skenande bostadsbrist? Detta är några av de frågor som arkitekten Ola Andersson försöker få svar på i sin bok Vykort från Utopia.

Andersson börjar grundligt och redogör för hur Stockholm har växt fram. Från 1200-talet då Birger Jarl grundade staden till 2000-talets ljusa och fräscha stadsdelar som Hammarby Sjöstad.
  Stockholm är otroligt segregerat och mycket bottnar i 1900-talets stadsplanering. En smal skogsremsa eller motorled skiljer välbärgade och mer utsatta stadsdelar från varandra. Som små öar växer Stockholms förorter upp utmed tunnelbanans tre linjer utan bebyggelse eller gatuliv som binder dem samman. Och det är just gatuliv som Andersson vill se mer av.

Vi vill bo i en stad som hänger ihop. Där människor med olika sorters bakgrund, intresse och social status möts och får utbyte av varandra. Segregationen måste byggas bort menar författaren. Fler billiga hyresrätter, bättre tvärförbindelser och förtätningar mellan stadsdelarna är receptet.
  Andersson har lyckats med ett konstycke. För hur ska man annars förklara hur han så enkelt och intressant beskriver varför Stockholm ser ut som det gör i dag. Och hur staden kan se ut i framtiden. Kanske kan Stockholm återigen bli en sammanhållen stad för alla. Oavsett social status.