På blodigt allvar i fiskfabriken

Den natursköna Landösjön i inre Jämtland är fortfarande isbelagd när Kommunalarbetaren kommer på besök. Här ligger fiskodlingsföretaget Svensk Fjällröding AB och här arbetar djurskötaren Sara Nordman sedan drygt fem år tillbaka.
  – Min förra pojkvän jobbade här, de behövde vikarier och jag började. Sen dess har jag blivit kvar.

Dagen börjar med ”upptaget”. Det innebär att stora kassar med fisk tas upp ur sjön med en stor lyft. 2,5 boxar, över ett ton levande fjällröding, tas upp ur sjön. Isen på vattnet hålls borta med en strömbildare, så i just den bukten där företaget har sina boxar nedsänkta är vattnet alltid isfritt. Boxarna förs sedan upp till slaktanläggningen, där fisken bedövas med koldioxidgas. Det löpande bandet kan börja. Från bedövning går det via manuell strupskärning och slaktmaskin över till skrapbordet, där inälvorna tas ut för hand och sedan in till packningen, där fiskarna till slut hamnar i vita fryslådor. Så här behandlas tusentals rödingar varje dag.
  Antalet anställda? Sex stycken, plus chef.

Sara Nordman.

Saras huvuduppgift den här dagen är att stå i packningen. Med vana grepp fyller hon låda på låda med 13 kilo färsk röding. Varje frigolitlåda förses sedan med en etikett med vikt och slutleverans på. Lådorna fylls med is och läggs på en lastpall. Varje pall kan ta 32 lådor innan de transporteras bort av långtradare. Ner till Feskekörka i Göteborg och till partihallarna i Stockholm. Redan imorgon är fisken till salu i storstäderna och den fisk som tas upp den här morgonen ligger på finrestaurangernas bord i Östersund redan i kväll.
  – Det mesta går till restauranger i Stockholm, berättar Sara. Men lite går också till Östersund och en del till ett rökeri i Bruksvallarna.

Röding är en delikatess och filead fjällröding kostar på tjusiga affären Lisa Elmqvist i Östermalms saluhall i Stockholm 340 kronor kilot. Och när Victoria och Daniel skulle gifta sig var en av rätterna Landöröding med örttäcke och pocherat vaktelägg.
  – Just den dagen när vi skulle leverera till bröllopet var extra stressig, vi hade dessutom tre andra ordrar. Men visst var det roligt, vi blev lite förvånade när vi fick höra att vår röding skulle serveras på bröllopet. Och glatt överraskade.
  Men för Sara och hennes kolleger är det knappast nåt speciellt med Landöröding. Skadad men ändå fullt ätlig fisk får de gratis och Sara Nordman berättar att hon äter röding åtminstone en gång i veckan.
  – Men torsk är min fiskfavorit.

Om gratis fjällröding är en av fördelarna med att jobba här vid Landön, är arbetsskador en av nackdelarna. När sylvassa knivar far fort mellan fingrarna är det lätt att skada sig.
  – Det är värst när man skrapar, säger Sara, som dock hittills har klarat sig utan några svårare skador.
  Fördelarna överväger dock.
  – Det bästa är att man inte tar med sig sitt jobb hem. Här gör man bara sitt pass och åker hem. Man kan lämna jobbet på jobbet. Det är inte samma stress som inom vården.
  Sara vet, innan hon började på fiskodling jobbade hon som vårdbiträde, barnsköt­are och personlig assistent. Facklig har hon varit hela sitt yrkesliv och här på Svensk Fjällröding är hon skyddsombud.
  – Man får jobba med frågorna hela tiden.
  Att arbetet på en fiskodling överhuvudtaget är ett kommunalarjobb beror på att Saras yrkestitel, djurskötare, är ett lantarbetaryrke och Lantarbetareförbundet gick ihop med Kommunal 2001.

Arbetsdagen har pågått i lite mer än två timmar och det börjar bli dags för fikarast. En teve står på och Sara och kollegan Madde skämtar lite. När vi går ut utomhus för att ta bilder berättar Sara att det inte bara finns odlad röding i sjön. Här simmar också sik, lake och abborre. Fisk som i­bland kan hoppa in i kassarna. Och så simmar en utter nånstans därute. Men den rev hål och släppte ut fisken, så trots att den är fridlyst har Länsstyrelsen beslutat att den ska skyddsjagas.
  Sara tittar ut över sjön och berättar om sitt naturintresse:
  – Jag gillar friluftsliv. Plocka svamp och bär och vara ute i skogen.
Och det glittrar till lite extra i hennes ögon när hon berättar om fäboden de har. Så långt bort från den högteknologiska fiskodlingen man kan komma.
  – Där finns varken el eller rinnande vatten. Det är härligt.