I går så följde jag med en helt okänd medlem för mig på ett avstämningsmöte med F-kassan, Arbetsförmedlingen och läkaren, hade ingen bakgrundsinformation kring ärendet.
Jag samtalade med vår medlem en stund innan mötet och fick ett godkännande på att jag genom mina tankar fick sätta ord på hennes situation i denna blogg.

En kvinna som under hela sin arbetsföra tid stått till välfärdens förfogande med sin kunskap och sin fysiska kraft.
  Under 30 år av sitt liv har hon gett av sig själv till andra för att när hon själv som mest behöver den välfärdens hjälp mötas av ett kallt system utan mänsklighet.
  Redan 2005 så blev hon av med sitt arbete på grund av personliga skäl som det så fint heter, och har sedan dess varit med i olika åtgärder, sjukgymnastik, arbetsträningar på olika ställen, you name it.
Lägg därtill otaliga läkarbesök, utredningar, ortopedundersökningar, operationer, mediciner, ja allt som finns att tillgå.
  Sen så hamnade hon i Moderaternas skötebarn utförsäkringen 2010, fick gå på arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen, där man konstaterade att det inte fanns något arbete för henne.
  Hon har slussats runt bland olika myndigheter men ingen är beredd att ta ansvaret, för det är ju individens eget ansvar numera att lösa allt.

Olika ortopeder har fastslagit att operationer av hennes utslitna axlar, armar med mera inte går att göra, för det kommer bara att bli sämre för henne.
  Smärtkliniken tar inte emot henne, det finns inget de kan göra för henne för symptomen kommer bara att bli värre med åren.
  Lägg då till att hon trots alla besvär har gått regelbundet flera gånger i veckan hos sjukgymnast sedan 2005 för att överhuvudtaget klara av sin vardag, sånt som vi friska ser som självklarheter, gå i trappor, diska, laga mat, torka badrumsspegeln, sånt vi andra ibland kan tycka är tråkigt men som denna person av hela sitt hjärta önskar att hon orkade göra.

Ändå kommer hon nu i höst 2012 bli utförsäkrad på nytt, ja ni hörde på nytt.
  Nu skall hon in i samma procedur igen som nu så fint heter gemensam kartläggning, va tusan är det man skall kartlägga? Hur regeringen kan få fina siffror på att folk är ute i arbete.
  Vad begär dagens system och makt av oss människor? Bråttom är det också för hennes dagar tickar iväg, och försörjningsstöd är enda utvägen som finns kvar.
  Söka varaktig sjukpenning är ingen ide, säger F-kassan, för hon kommer bara få avslag ändå.

Till råga på allt så gick hon ur a-kassan för att hon inte hade råd att vara med eftersom hon lever på existensminimum och måste ha som hon själv sa, mat och boende.
  Är det så här vi vill att människor, sjuka människor skall bli behandlade 2012 i Sverige?
  Jag blir så förbannad så det kokar i mig, att detta får förekomma. Visst systemet var inte bra förut, man har fått ut människor som fuskade eller tyckte det var helt ok att surfa på ett givmilt system.
MEN resten då, den stora skaran som medlemmen jag var med igår tillhör, som det sparkas på, som inte får någon hjälp överhuvudtaget av systemet.
Eller som läkaren sa, vi har det systemet vi har och då måste vi jobba med det och inte emot det, och hoppas att nåt händer 2014.

Nej, kära läsare, jag vill inte vara med om att rasera vårt välfärdssystem utan att skrika ifrån, mänskligt lidande hör inte hemma någonstans i världen, och framförallt inte i vårt land som är det enda landet med detta välfärdssystem som nu sakta men säkert raseras, eller riktigt jäkla fort skulle jag vilja säga.
  Det är vi som har det bra som måste slåss för våra medmänniskor, inte tyst stå bredvid och låta det ske.
  Jag hoppas och kommer slåss för att denna medlem och andra som hamnar i detta elände får en rättvis behandling, men vi behöver hjälp att förändra systemet, det kan även vi friska hjälpa till med.