– Nu skall vi klä på oss.
  – Nej.
  – Skall vi äta lite god mat?
  – Nej.
  – Vill du gå ut och leka?
  – Nej.
  – Älskar du mamma och pappa?
  – Nej.

Ja, dessa perioder är ju en del av att vara förälder, man får liksom gilla läget, eller som min kära arbetskamrat Maria sa idag vid fikat:
  – Sluta fråga om allt, klart pojken blir trött på er.
  Okej, tackar för det fina rådet Maria.
  Acceptstansen i detta ligger ju i att det handlar om ett barns utveckling till att bli en egen individ. Så jag tar den fajten med ro. Kräver inte heller att han skall kunna förklara sitt nej.

När vi kommer till Arbetsgivare som säger nej så har jag inte samma accepttans.
  – Vore det inte bra om alla fick ta del av denna utbildning?
  – Nej.
  – Vet du hur systematiskt arbetsmiljöarbete fungerar?
  – Nej.
  – Skulle det inte vara bra om vi träffades?
  – Nej.
  – Känner du till vårt kollektivavtal?
  – Nej.
  – Visste du att det är viktigt att göra en riskbedömning innan stora förändringar?
  – Nej.
  Raljerar jag? Ja, kanske det, eller så finns det en sanning bakom mina påståenden, sanningen finns ju där ute i verksamheterna. Facit är ju alla ni som är ute och möter verkligheten.
  Det jag vill säga med detta är att man aldrig får nöja sig med ett nej, utan att kräva en förklaring.

Detta gäller enbart när det är arbetsgivaren man har samtalet med, inte när det gäller ens tvååriga barn.
  Då är det en del av barnets utveckling som måste få passera och stöttas med mycket kärlek och värme.
  När det gäller det andra så skall vi kräva en förklaring, och ställa krav på att få svar.
  Detta betyder inte att ni skall se alla chefer som trotsiga tvååringar, eller trotsiga tvååringar som chefer.
  Mer att man hela tiden skall tänka på vilken sorts möte det är man har med sin omgivning.
  Jag skall nu lyda min arbetskamrat Marias goda råd när det gäller min lillfjant hemma, när det gäller det andra så kommer jag fortsätta ställa frågor, samt följa upp med ett ”Varför?”
  Vi måste hela tiden veta vad ett Nej betyder, för annars blir nejet en sanning utan värde.