Just denna helg så hade jag tänkt följa LO kongressen på nära håll men en svensexa och mors dag fick faktiskt vara viktigare just denna helg.
  Har dock följt mycket utav det på facebook och Internet, tycker det är så oerhört ärofyllt med kongresser, har aldrig själv varit med på någon, men just att det är hjärtat av LO.s demokrati som äger rum på kongressen känns fint.
Stort grattis till Karl-Petter (Thorwaldsson) som valdes till ordförande, samt vår egen Tobias (Baudin) som valdes till vice och Ingela (Edlund) från SEKO som valdes till andre vice ordförande.

Jag tror att denna mix tillsammans med nya avtalssekreteraren Torbjörn (Johansson) från Byggnads kan bli den nystart som LO kollektivet verkligen behöver.
  Vi behöver ena oss, vi behöver en tydlig styrning, vi måste tillsammans återerövra arbetarrörelsens signum ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
  Tycker detta ordspråk på nåt sätt tydliggör vår uppgift, att tillsammans så kan vi göra något stort, om alla bidrar med det lilla man kan eller har så kommer vi stå starkt enade framöver.

Vi måste börja slåss för kollektivavtalets värde, mot orättvisorna i samhället, slåss för ett mer jämlikt samhälle utan klassklyftor, främlingsfientlighet och utanförskap.
  Vi måste även låta folk få drömma om någonting bättre, ge alla möjligheten att leva på sin lön, ge de som vill rätten till en heltidstjänst, höja statusen på alla våra yrken, lika lön för lika arbete.
  Jag är obotligt inställd på att alla är lika mycket värda, livet är inte alltid rättvist mot oss, men vi har ALLA lika stor rätt att bedömas rättvist när det gäller lön, arbete, föräldraledighet, sjukförsäkringar, a-kassa ja på alla områden.

När alliansen tjatar om bidrag till höger och vänster, så vill jag istället fråga vad är det för bidrag dom menar? Det är försäkringar det handlar om, som man betalt genom skatter för att man inte skall behöva lämna hus och hem om man råkar bli sjuk, arbetslös eller skadar sig.
  Vi måste som enskild person, medlem i en fackförening, LO i stort hela tiden ha kvar drömmarna om någonting bättre, men aldrig glömma solidariteten för dem som har det svårt i samhället.
  Egoismen är ett stort hot mot det fackliga löftet, om vi tar oss en stund och funderar på vad historien gjort för alla oss som lever och arbetar idag så kanske vi kan börja inse att om vi inte enar oss och står starka tillsammans så kommer vår välfärd och våra kollektivavtal som folk genom tiderna har dött för att få igenom, endast vara en text i en historiebok.

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”