Sverige går just nu baklänges. I skrivandets stund pågår en livlig avtalsrörelse som delvis handlar om hur daglönaren kommit tillbaka.
  En annan unken gengångare från svunna tider är Lort-Sverige. Det är inte längre bara i skildringar av Per Anders Fogelström man kan läsa om trångboddhet, ohyra och tyranniska hyresvärdar.

Den här utvecklingen har skyndats på av borgerliga politiker. Allmännyttiga hyresrätter har, mot boendes vilja och vetande, sålts till privata bolag. Dessutom pågår skattefinansierade reklamkampanjer i Stockholms förorter, där man med löften om snabba klipp uppmanar till ombildning. Senaste förslaget från borgarna handlar om att bostadsrättsinnehavare ska kunna ta ut ockerhyror från andrahandshyresgäster, utan att hyresgästen i efterhand ska kunna kräva tillbaka pengarna genom Hyresnämnden.

Den fackliga kampen kan inte längre bara handla om arbetsförhållanden och att lönen följer konsumentprisindex. Med den bostadspolitik som förs idag tvingas vi i låglönefacken successivt ut i regelrätta slumområden, där vi får leva på nåder hos fastighetsägare som njuter av en ”fri hyressättning” samtidigt som kackerlackorna kryper över väggen och badrummet ruttnar. Det kommer inte längre spela någon roll i fall löneutvecklingen följer samma kurva som priset på mjölk och grönsaker, vi och våra barn kommer inte ha tillgång till ett rimligt boende!
  Dessutom är de svenska hushållens banklån uppe i rekordnivåer, vi kan bli nästa krisland. Om alla de som faktiskt vill bo i hyresrätt också tilläts göra det skulle vi inte vara lika känsliga för olika nycker på världsmarknaden.

Vissa av er läsare kanske likväl ändå inte tycker att det här är Kommunal sak, att vi inte är en part i bostadspolitiken. Till er vill jag säga två saker, Kommunalarbetarförbundets stadgar § 2 och maxtaxan i barnomsorgen.
  I våra stadgar kan man läsa: ”Kommunal ska arbeta för att främja medlemmarnas ekonomiska och sociala villkor i samhället…”. Om inte medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor innefattar bostadspolitik är den här delen av paragrafen slöseri med papper.

Och maxtaxan i barnomsorgen. Den drevs igenom av Handels. De butiks- och lageranställda är, till skillnad från oss i Kommunal, inte en direkt part i barnomsorgspolitiken. Ändå valde de att lyfta frågan eftersom den var viktig för deras medlemmar.
  Så för medlemmarnas skull, kräv drägliga villkor! Både på arbetet och i hemmet!

Peter Stenfors,
kock och arbetsplatsombud