Kommunal har lurats in i ett farligt resonemang där lägre löner påstås leda till fler jobb. Centerpartiets fackhatande överklasspolitiker hyllar Kommunal för sin borgerliga jobbpolitik. 75 procent av lönen för 100 procent arbete innebär att våra medlemmar långt ut på arbetsmarknadens marginaler nu ska tvingas arbeta två timmar utan lön per dag. Enligt KA skulle det innebära heltidslöner på strax över 12 500 kronor, i linje med Sollentuna-liberalernas hårt kritiserade förslag.

Vi rear ut vårt eget arbete och vårt eget kollektivavtal utan strid, och medlemmar förlorar sina rättmätiga tusenlappar utan någon som helst garanti om fast jobb efter ett helt års intro. På fler än ett sätt är det värre än Handels provanställningssvek. Det fackliga löftet är hotat av våra egna.
  I KA den 2 maj kunde vi läsa Annelie Nordströms hårresande uttalande om denna fackliga framgång: Kommunal har kämpat länge för särskilda ungdomsavtal i vården.

Rea i sig är dock ingen ny princip. Kommunal har för årtionden sedan gått med på individuella lönesättningar som innebär att den som fjäskar får bäst lönelyft.
  Vissa kollegors arbete värderas lägre och vi uppmuntras kämpa mot varandra istället för med varandra på våra arbetsplatser för att få några tior mer.
  I årets avtal gjordes inga framsteg för ökat fackligt inflytande över lönerna. Löner och arbetsvillkor är en klassfråga: Vi som fackförening får inte lämna över det i händerna på arbetsgivarens goda vilja, med slopade garantier.

I samhällsdebatten har individualismen brett ut sig i tidningar och tv. Lösningarna heter inte att bygga billiga bostäder, bygga fler vårdcentraler, göra kollektivtrafiken avgiftsfri etc. Vi har fallit i en fälla av individuella lösningar om hur man kan smita före i bostadskön, vårdkön och bilkön. Tänk på dig själv, skit i andra.
  Vad värre är: Individualismen har smugit sig in från de borgerliga nyhetstidningarna och tv-kanalerna, in i hjärtat av svensk arbetarrörelse. Det representeras tydligast av i-löner.

Argumentet att gå med i facket låter som en ica-reklam: DU får försäkringar, DU får a-kassa, DU får rättshjälp. DU får ett kreditkort för att köpa saker du egentligen inte har råd med.
  Är det den sortens organisation som vi på allvar tror kan försvara våra yrken mot välfärdshatarna i regeringen? Är det genom egoism som vi kan nå lika lön oavsett kön? Tanken är absurd. Vi måste tillbaks till rötterna: Kamp tillsammans på arbetsplatserna för att försvara varandra och oss själva. Tyvärr är årets kollektivavtal ett svidande bevis på varför vi inte kan vänta längre. Det fackliga löftet åderlåts på sitt innehåll av oss själva och det är våra långtidsarbetslösa, utförsäkrade och unga kollegor som får smaka kniven först av alla.
  Tar vi inte fajten nu kan det snart vara för sent.

Bilbo Göransson,
barnskötare och förtroendevald kommunalare