Sara Johansson skriver: Jag skäms att jobba på ett privat vårdföretag. Jag skäms INTE, det ska arbetsgivaren göra!
  Jag har arbetat nästan fem år i kommunal äldreomsorg (hemtjänsten) och valt att säga upp mig då jag anser förhållandena är så fruktansvärda för både omsorgstagare och personal. Jag har kämpat som en besatt alla år utan att något blivit bättre – enbart sämre.

Time care gjorde det ännu värre. Drygt 42 personer har slutat under en period av cirka tre år, ingen har reagerat eller agerat av verksamhetens ansvariga. Chefer har bytts sju gånger under mina år. Hur ett medarbetarsamtal eller lönesamtal fungerar då kan vem som helst räkna ut; cheferna känner ingen av personalen!
  Ständigt personalbrist, bemanningspersonal och timvikarier blir ”frälsarkransar” som håller verksamheten ovanför vattenytan, tidsbrist, klagomål från anhöriga, personal samt omsorgstagare själva, sjukskrivningar till max, arbetsskador, inbeordringar under helger/kvällar flertalet gånger om året, vi arbetar varannan helg!

Omsorgstagare får indragna duschar, promenader med mera (trots dusch en gång i veckan). Vissa omsorgstagare har haft 43 olika personer som hjälper till vid dusch. Mediciner som ska ges klockan 22.00 inför natten ges klockan 19.00. Bilkörning flera mil utan att det finns tid avsatt, lunch 30 minuter där ingen äter utan att ”jobba” (telefoner ringer, larm kommer in och ska åtgärdas, nycklar ska låsas in hämtas ut eller bytas mellan personal, rapporter ska skrivas/läsas, eftermiddagsschemat ska lösas med mera).
  Detta är bara en liten kort beskrivning, mer finns.

Privat eller kommunal verksamhet? Skit samma!
  Jag ska njuta av mitt liv, men jag ska inte tiga om missförhållandena!

Gerd Jonsson,
kommunalare