Å ena sidan är det kanske lite gjort nu: Det här är Bodil Malmstens fjärde loggbok, som hon kallar dem, med vardagliga betraktelser om stort och smått. Å andra sidan är hon förstås fortfarande fenomenal på formuleringar, på att skriva samhällskritik genom att till exempel berätta om familjen tejphållare. Hon skriver om president Sarkozy, om svenska vänner som slutat reagera på sakernas tillstånd. Om skillnader mellan Sverige och Frankrike, om byråkrati och om tv-serier och litteratur. I den här boken flyttar författaren tillbaka till Sverige efter många år i franska Finistère.

Boken är lik de tidigare ”loggböckerna”, och lika bra. Jag kallar dem sängböcker, det är det perfekta formatet, några sidor av lättsmälta korta texter innan man somnar.
  Jag tror att det är för att jag tycker så mycket om ord som jag tycker om att läsa Bodil Malmstens vardagsbetraktelser. Vissa formuleringar får mig att stanna till länge, hör bara här: ”Ord kan inte läggas ut på entreprenad till lägstbjudande. Det görs men med dåligt resultat”.