Demenskör på Ersta diakoni i Stockholm. Bild:

”Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu!”
  Alla de tio körmedlemmarna tar i från tårna. Och utsikten gör sitt till. Kören samlas varannan måndag i ett vackert rum på Ersta diakoni på Söder i Stockholm. Härifrån är utsikten mot Strömmen, Skansen och Gröna Lund hänförande.
  ”Hör du musiken och skratten från Djurgården och Gröna Lund?”
  En liten stund tidigare har Kristina Telerud, körens initiativtagare, berättat hur det gick till när de startade.
  – Jag råkade se ett teveprogram från England och blev jätteinspirerad. Det här var något som fattades oss. Jag försökte först få kontakt med dem i England, det misslyckades. Men då frågade jag Ann-Marie, en gammal klasskamrat, om hon skulle kunna tänka sig att leda en sån här kör.

Det här var förra våren och sen dess har det varit både repövningar och konserter. Kristina Telerud själv har en bakgrund som chef för den sociala verksamheten på Ersta, nu har hon egentligen gått i pension, men behåller engagemanget i kören. Hon är en av dem som är med och sjunger, trots att hon själv inte har någon demenssjukdom. Med i kören, förutom dem med sjukdom, finns också ett par anhöriga. En anhörig är Sonja Wallin. För henne och hennes man är det ingen tvekan om vad kören betyder:
  – Det här har sån otrolig betydelse. Jag blev så himla glad när jag fick höra att det skulle startas en kör. Och min man blir bättre av det, det tycker jag. Visst, sjukdomen har ju sitt förlopp, men tiden här är så värdefull.
  Något som Kristina Telerud instämmer i:
  – Det finns olika triggers som hjälper oss att komma ihåg vår historia. Musiken är en sådan. När du har tappat språket kan du ändå sjunga. Sånger som du har lärt dig tidigt kommer du ihåg.

Hon menar att musiken kan vara en viktig nyckel för att få personer med demenssjukdom att må bättre, åtminstone för stunden.
  – Det är en svår sjukdom, ja. Men det finns så mycket kvar att göra. De sociala kontakterna och glädjen att skapa tillsammans är exempel på det.
  Körledaren Ann-Marie ger ton på pianot och förbereder kören för nästa sång, Dansen på Sunnanö. De försöker ha sånger med inte alltför snårig text, för som Ann-Marie säger:
  – Alltså ni får ju ha texthäftena framme, men det blir ju inte jättekul om ni tittar i dem hela tiden.
  Ann-Marie Uusijärvi är i dag pensionär, men har en bakgrund som musiklärare. Hon har lett kyrkokörer och personalkörer, samtidigt som hon själv har sjungit i Stockholms konserthus kör, filharmonin.
  – Min mamma hade alzheimer, därför känns det här extra viktigt, berättar hon i en paus. Och det här ger mig väldigt mycket. Det är klart att det kan vara svårt, men vi gör det till något kul.

Verksamheten är gratis och inte biståndsbedömd. Kristina Telerud har fått tag på körmedlemmarna genom att fråga på verksamheten ”Alzheimers café” som bedrivs på Ersta.
  Men finns det en gräns när man som körmedlem blir för sjuk för att vara med?
  – Man får sluta den dag man inte har någon glädje av det.
  Dit är det långt kvar för Susanne Vikdahl. Hon berättar att hon fick sin diagnos i juni ifjol.
  – Här i kören har jag hittat hem. Det har varit svårt att hitta nån annan verksamhet, men den här gruppen fyller en oerhört viktig funktion. Det är så oförställt. Jag hade inte varit där jag är i dag utan den.

Körmedlemmarna är i åldrarna 57 till 75, Susanne är yngst. De har alla det gemensamt att de bor hemma och inte på boende.
  – Man inbillar sig att det bara är gamla människor som får sjukdomen, så är det inte, säger Kristina Telerud.
  Snart är dagens repetition slut och Sonja Wallin bjuder på hembakade muffins.
  Kristina Teleruds ord klingar i ton med musiken när vi lämnar Ersta:
  – Man går härifrån bara lycklig. Det god­aste i människor kommer fram: glädje och värme. Man blir lycklig.

Musik och alzheimer 

• Musik har ett positivit inflytande på alzheimerpatienter. Det slås fast i en studie från Högskolan i Kristianstad. Där konstateras bland annat att:
• Musik har en lugnande effekt både på lång och kort sikt på alzheimerpatienters aggression.
• Musik som omvårdnadsterapi kan ha ett positivt inflytande både på alzheimerpatienters när- och fjärrminne.
• Musik gör att patienterna kan vilja dansa, något som leder till stimulans av rörelser. Det i sin tur leder till bättre hälsa i form av lättare andning och ökad blodcirkulation.
• Eftersom förmågan att lyssna till musik utvecklas tidigt finns den kvar mycket länge efter att en person har utvecklat alzheimer.

Källa: Omgivningens betydelse för patienter med Alzheimers sjukdom: med inriktning på musik - En litteraturstudie av Sara Lenander och Victoria Sancraian, Högskolan i Kristianstad.