Björn Öijers andra roman, Guldstjärnan, är en fristående fortsättning på debutboken Pappa kommer snart, som var en lysande detaljrik skildring av 50-talets Sverige. I den nya boken är det mamman, kvinnan som står i fokus. Trebarnsmamman Anna får först två barn med en man men på grund av dålig ekonomi tar han sitt liv. Poliskommissarien som ska utreda dödsfallet utnyttjar den sörjande 28-åriga kvinnans situation och har sex med henne vilket resulterar i ytterligare ett barn.

Samtidigt som Anna är en begåvad kvinna, i skolan en mönsterelev, och som vuxen skicklig på att teckna och måla är hon psykiskt instabil och har humörsvängningar som drabbar barnen.
  Öijers romaner är oerhört realistiskt skildrade och personerna är mycket verklighetstroget tecknade. Det är alltid imponerade när en manlig författare så trovärdigt kan sätta sig in i en ung ensamstående mammas situation, det visar på stor berättartalang.

Här skildras också slutet på Annas liv, hennes sista dagar på långvården, skildrade med stor insikt och medkänsla som rör läsarens sinne.
  ”Var inte rädd, fluga lilla.
Jag har sett dig undersöka varje vrå av lägenheten de senaste dagarna. Än är du på fönsterrutan i hopp om kunna ta dig ut i friska luften. Men jag vill inte att personalen ska vädra och släppa in kylan. Därför är du kvar hos mig. Du verkar lika ensam och virrig som mig själv. Dina bröder och systrar ligger väl på rygg som förpuppade mumier i en grå väv av dammråttor där städarna inte kommit åt med sugmunstycket. Ensam och virrig som en gammal kärring du också. Övervintrad. Vattrad och förtorkad.

  Björn Öijer är på väg att bli en stor författare på ålderns höst.