Förr skrevs deckare lite som verklighetsflykt.  De skildrade brotten var exotiskt skrämmande och främmande. Nu överträffar verkligheten ibland dikten, eller kommer oroande tätt inpå.  Och den här gången är Irene Huss på de kriminella gängens bakgård. Så medan bomberna smäller i verkliga restauranger i Göteborg så utsätts även kriminalinspektör Irene Huss man Krister för samma sak i sin första egna krog. De rivaliserande knarkhandlarna och utpressarna blir både en familje- och en yrkesfråga.

Som vanligt är Turstens chosefria stil träffsäker i dialog, stämningar och miljö. Och Irene Huss är förvisso en rejäl och ”vanlig” polis, men synnerligen stryktålig och modig förstås.  Man lämnar den inte oläst.