Glenn Close spelar en sympatisk liten man som är butler på ett hotell och mycket egendomlig. Nobbs är egentligen kvinna men har stängt in sin kropp under kostymen för att kunna tjäna pengar och slippa fattigdom som föräldralös i 1800-talets Irland.
  Close är så trovärdig som man att det inte är konstigt alls att ingen i omgivningen har avslöjat hemligheten.

Av en slump möter hen en man som bär på samma hemlighet, men som lever ett liv helt annorlunda från Nobbs. Mr Page (Janet McTeer) har gift sig med en kvinna, och det går upp för Nobbs att hen skulle kunna leva på ett annat sätt trots sin hemlighet. Mellan dessa två uppstår en fin vänskap som är en viktig vändning i Nobbs liv, då ingen annan känner till hens bakgrund.
  I filmens vackraste scen spricker den dystra och tillknäppta Nobbs upp i ett leende och springer på stranden iklädd en klänning tillsammans med Page.

Mycket med den här filmen är bedårande, Glenn Close/Albert Nobbs är bedårande, ja, flera av skådespelarna hjälps åt att lyfta denna film med oväntade vändningar. Ämnet kvinnliga transpersoner är inget vi är bortskämda med på film. Däremot en skör och blek Mia Wasikowska med tillhörande elak men supermanlig kille (Aaron Johnson). Den grejen hade jag kunnat vara utan och Close/Nobbs, som är mycket intressantare, hade kunnat få ännu mer plats.