På väg hem, arbetsdagen som spillolja i lederna
doften av stekos i håret

det är det dova ljudet av jobbade timmar
arbetsuppgifterna som sätter sig kring varje rörelse
lindar sig kring våra leder och onda ryggar
gör sällskap på bussen hem, följer med förbi stämpelklockan
ut till andra sidan

det är nätterna jag vaknar av
värken i trötta axlar
arbetslivet som det enda livet
fritiden som en oro inför morgondagens stress
hur vi aldrig kommer utvilade hem till våra familjer

det syns inte i statistiken än men våra ryggar kan berätta
hur skattesänkningarna känns
de bränner bakom skulderbladen, de tynger bakom ögonlocken
de ringer i öronen

dom hör det inte i riksdagen men besparingarna låter av
växande barngrupper, pressade turer
pipande larm i kommunalgula korridorer

deras fattade beslut gäller inte dom men de skyndar på våra steg
de planerar för vår underbemanning
ger oss en alvedon mot värken och tvingar oss till nästa skift

här finns jobben
i allt som nu görs med fyra händer istället för sex
i allt som nu måste lämnas ogjort
de heter ”utbränning” och ”utförsäkring”
”delad tur” och ”kombinationstjänst”

så tänk på de gamla, de sjuka
tänk på barnen och de anhöriga
men tänk också på oss
som står bakom rubrikerna om liggsår och kissblöjor
undrar var resten av våra arbetskamrater
blev av

JA
Att 100 miljoner indier i slutet av februari gick ut i strejk för bättre arbetsvillkor. Världshistoriens hittills största strejk.

NEJ
Regeringens flyktingpolitik fortsätter tvångsavvisa människor till tortyr och död.