Den hårt kajalsminkade rockstjärnan Cheyenne (Sean Penn) hade sin storhetstid under 80-talet. Nu, 30 år senare, har strålkastarljuset slocknat och han för en relativt tynande tillvaro i ett palatsliknande hus på Irland.

När han nås av nyheten att hans far ligger på dödsbädden hemma i USA tvingas han åka dit och träffa sin familj som han inte har pratat med på 30 år. Väl i New York upptäcker han att hans far varit nästan besatt av att hitta den man som plågade honom när han satt fånge i Auschwitz som ung under andra världskriget.
  Cheyenne bestämmer sig för att själv leta upp lägervakten och påbörjar en slags roadtrip genom USA i jakt på sin faders plågoande. Det blir lika mycket en inre som fysisk resa och Cheyenne lär sig inte bara saker om sig själv utan också om det USA som han lämnade för 30 år sedan.


Sean Penn är magnifik som den nästan genomskinliga Cheyenne. Han ser skrämmande ut men under sminket döljer sig ett barn. Det är vackra miljöer och musiken känns självklar.
Regissören Paolo Sorrentino tar oss med på en varm, humoristisk resa med skådespeleri utöver det vanliga. Dessutom medverkar Talking Heads-sångaren David Byrne i en viktig biroll. Som sig själv. Bara en sån sak.