Sedan Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs för drygt 60 år sedan har miljontals småbrukare världen över tvingats lämna sina jordar på grund av krig, jordkonflikter och inadekvat jordbrukspolitik. Den gröna revolutionens argument att storskalighet, mekanisering och kemiska bekämpningsmedel krävs för att föda världen har tvärtom bidragit till utarmning av bördiga jordar, vattenförorening och klimatkris. Småbönder och ursprungsfolk har avhysts från sina traditionella marker till förmån för milslånga odlingar av en och samma exportgröda, nationella storprojekt som dammbyggen och gruvnäring. De före detta småbrukarna i Syd blir landlösa lantarbetare, eller – i de allra flesta fall – hamnar i ett arbetslöst ”trasproletariat” i storstädernas slum. Hälften av dem som tvingas leva i hunger i vår värld är småskaliga jordbrukare eller lantarbetare, och en majoritet av dem kvinnor och barn.
 
Med en sådan utveckling är det uppenbart att varken de allmänna mänskliga rättigheterna eller de mer specifika konventionerna om kvinnor, barn, ursprungsfolk eller arbete varit tillräckliga för att försvara de jordlösa lantarbetarna och småbrukarna.

Därför har nätverket La Vía Campesina, som organiserar över 200 miljoner småskaliga jordbrukare och lantarbetare världen över, arbetat fram ett förslag till en internationell rättighetskonvention som är fullt kompatibel med FN-systemet. När FN:s råd för de mänskliga rättigheterna den 27 februari inleder årets fyra veckor långa session kommer La Vía Campesina vara på plats i Genève för att söka stöd för förslaget så att det skickas vidare till generalförsamlingen.
 
Klimatkrisen, agrobränsleboomen och spekulation med livsmedel har under de senaste åren lett till höjda matpriser och en förnyad debatt om hunger och matsuveränitet. Idag kämpar småbönder i världen bland annat för sin rätt att spara sitt eget utsäde och inte behöva betala royalties till transnationella företag för att de fått sin majs förorenad av genetiskt manipulerad majs från omkringliggande fält.
 
Utöver de allmänmänskliga rättigheterna som rätt till liv, åsiktsfrihet och rättvisa, lyfter deklarationsförslaget fram specifika behov som rätten att inte utsättas för kemiska bekämpningsmedel och rätt att prioritera lokalsamhällets matproduktion framför exportmarknaden.
I de mest kontroversiella avsnitten vill La Vía Campesina att storgods ska förbjudas och att jorden måste ha en social funktion, det vill säga inte användas för spekulation eller penningplacering, något som skulle försvåra för exempelvis svenska AP-fondernas nya strategi att placera i jordbruksmark.?

I juni i år hålls FN:s konferens om hållbar utveckling, Rio+20, i Rio de Janeiro. Inget kan vara mer hållbart än att erkänna småjordbrukarnas och de jordlösa lantarbetarnas rättigheter. De är ingen enskild yrkeskår eller intressegrupp. När småbrukarna i Syd och Nord genom deklarationsförslaget försvarar sin rätt att säga nej till den industriella jordbruksmodellen, att skydda och bevara jordbrukets värderingar och sin rätt att bevara miljön och den biologiska mångfalden blir det uppenbart att det inte bara är sina egna rättigheter de kämpar för. De producerar merparten av maten som konsumeras i världen. Vi talar om våra barns och planetens överlevnad.
 
Därför borde det vara en självklarhet för den svenska regeringen att stödja La Vía Campesinas krav på en FN-konvention till skydd för småbrukare och lantarbetares rättigheter. De pågående kränkningarna av deras rättigheter är även ett hot mot mänskligheten.

Itelvina Massioli,
för småbrukarnätverket CLOC-Vía Campesina i Latinamerika .

Francisco Contreras,
för Latinamerikagrupperna.