Nobels testamente är baserad på en bästsäljare av Liza Marklund. I centrum står som vanligt hennes kvällstidningsjournalist Annika Bengtzon. Här blir hon vittne till ett mord under Nobelfesten. En terroristgrupp tar på sig dådet, men Annika tror att mordet har med själva Nobelkommittén att göra.

Själva storyn är okej, om än inte särskilt upphetsande. Men repliker faller till marken, skeenden känns ologiska och skådespeleriet är styltigt. Varför nöjde de sig med detta?

 
Visst är panoramabilderna över ett
vintrigt Stockholm magnifika. I början av filmen sveps man iväg med hjälp av dem, men i takt med att inget annat i filmen fungerar blir de till slut bara en påminnelse om att ambitionerna var höga men att det inte höll.