– Det var ett litet hack i kurvan när vi hade den finansiella krisen men när den nu är över, i den meningen, ser vi att skillnaderna åter ökar, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.
2010 gick det 46 industriarbetarlöner på en vd-lön, inklusive kapitalinkomster.

Räknar man om det till kommunalarbetarlöner skulle det gå åt 55 årslöner för en kommunalare för att betala en vd-lön där kapitalinkomsterna räknats in.
Med andra ord skulle inte ens ett helt yrkesliv räcka för en kommunalare för att få ihop till en vd-lön.

LO har som man alltid gör också tittat på utvecklingen för hela den så kallade makteliten. Där ingår förutom vd:ar till exempel politiker, fackföreningsordförande, kommundirektörer och mediachefer. Och tendensen är den samma. 2010 gick det 17 industriarbetarlöner på lönen för dem som definieras som makteliten, i rapporten. På 30 år har skillnaderna ökat med 15 löner. Ända sen 1980 har skillnaderna ökat stadigt med små avbrott vid ekonomiska kriser, som till exempel finanskrisen. Då för 30 år sen tjänade direktörerna ungefär 9 gånger en industriarbetarlön. Efter att skillnaderna i princip hela tiden minskade mellan 1950 och 1980 har det de senaste 30 åren varit precis tvärtom.
– Vi har kanske inte hela bilden av vad som hände efter 1980 men vi kan se att det skedde stora förändringar i skattesystemet vid den här tiden och vissa arbetsmarknader började bli mer globala, säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson.

Vad kan man göra för att minska skillnaderna?
– Om man talar om de verkliga toppinkomsttagarna så är det säkerligen skattesystem och skatteförändringar som påverkar, säger han.

När LO presenterade sin rapport var inkomstfördelningsforskaren Markus Jäntti med vid seminariet. Han presenterade en skrämmande bild från Finland, med likartad utveckling vad gäller inkomstskillnaderna, som visade på en av konsekvenserna. Bilden visade hur den förväntade medellivslängden hade ökat för alla grupper de senaste årtiondena, utom för de allra fattigaste där kurvan stod still.
– Det var skakande att se för det finns inget bättre mått på välfärd än förväntad livslängd  och det måste det politiska systemet reagera på. Det kan inte finnas stöd för en sådan utveckling i det svenska samhället, kommenterar Ola Pettersson.

Bland mycket annat i LO:s rapport kan man se hur skillnaderna ökar gentemot kommundirektörer och kommunalråd.
2010 gick det 4,3 kommunalarbetarlöner på en genomsnittsinkomst för kommunalråd och kommundirektör i de 10 största kommunerna. Stadsdirektören i Stockholm tjänar 7,3 gången en kommunalarbetare. När KA gjorde samma jämförelse för fem år sen skilde det 6,1 kommunalarbetarlöner. Men det kan gå åt andra hållet också. Kommunstyrelsens ordförande i Malmö hade då 7,2 kommunalarbetarlöner. Nu har den skillnaden minskat till 6,5 årslöner för en kommunalare.

Även skillnaden till LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har minskat från dåvarande 5,3 löner till 4 löner 2010. Men till Kommunals dåvarande ordförande Ylva Thörn ökade skillnaderna de här åren med ungefär en halv årslön för en kommunalare.

Löneskillnader

Så många kommunalarbetarelöner tjänade topparna 2010 jämfört med 2005 (inkomst av tjänst)

Fack och arbetsgivare 2010 2005
Svenskt näringslivs ordförande 59 62,4
SKL:s förbundsdirektör 7,7 7,9
TCO:s ordförande 5,5 6,6
LO:s ordförande 4 5,3
Kommunals ordförande (OBS 2009) 4,9 4,3
     
Kommuner 2010 2005
Stadsdirektören, Stockholm 7,3 6,1
Kommunstyrelsen ordförande, Stockholm 5,8 5,3
Stadsdirektören, Göteborg 5,3 5
Kommunstyrelsen ordförande, Göteborg 3,8 4,9
Stadsdirektören, Malmö  5,5 4,7
Kommunstyrelsen ordförande, Malmö 6,5 7,2