– Flera saker. Bland annat ge förslag på input och teknik och se vad vi i Sverige kan bidra med. Vi var en dykare från Frankrike och tre dykare från Storbritannien som var nere. Det handlar fortfarande om att hitta kroppar. Min uppgift var att undersöka om Sverige kan bidra med personal eller material.

Hur var det att komma dit?
– Oerhört intressant och matnyttigt på alla sätt och vis. Det var imponerande att se det jobb som Italien har gjort både när det gäller det mänskliga och de små detaljerna.

Vad skulle Sverige kunna bidra med?

– Det finns personal som skulle räcka till en dykgrupp på 10 man. Den kompetens som gäller är att man måste kunna hjälmdyka, och den är det bara ett fåtal inom svensk räddningstjänst som har i dagsläget. Man måste med egna medel utbilda sig till hjälmdykare.

Var du själv nere vid vraket?
– Nej, jag dök aldrig. Det handlade om att informera sig, vi har träffat alla från högsta chefen för räddningsinsatsen till anhöriga som fortfarande är kvar på ön.

Vilka risker finns vid just den här insatsen?
– Flera. Bland annat ligger inte fartyget stabilt, hon rör sig hela tiden ut mot ett stup, det gör det ofantligt farligt. Sen är det kontaminerat vatten, tänk dig en stad på 4 000 invånare med allt de släpper ut: mat, avföring, lik, klorin. Och utöver det olja och diesel. Dessutom är inte ett sånt här fartyg byggt för att klara att ligga på sidan, vilket gör att det börjar sjunka ihop. Lägg till det allt löst bråte. Allt ligger löst, stolar, bord, skåp. För att kunna arbeta under såna förutsättningar behöver man vara hjälmdykare.

Vad händer nu?
– Jag har skrivit min slutrapport till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och fått svar att uppdraget är slutfört. Nu händer inget förrän Italien kommer med en förfrågan. Då vore det bra att ha ett färdigt svar på vad vi kan göra. Det kan jag tycka är synd att vi inte har.

Hur har det varit för dig som yrkesman att göra en sån här resa?
– Utvecklande på många plan. Vi har en hel del att lära. Folk säger att det inte kan hända här, men klart som fan att det kan hända här. Och då har vi ingen beredskap inom den kommunala räddningstjänsten, det är frustrerande. Min chef på dykskolan har sedan 1991 påtalat att vi behöver kommunala hjälmdykare. När man ser en brandman som ska gå in och släcka en brand har de hjälm och skyddskläder, men så fort du hoppar i vattnet behöver du inte ha någon hjälm.