just i hörnet där du står
hänger en trasig barndom runt ditt finger
i en tunn knappt värd att bli kallad tråd
den har ätit dig in i själen
och sprickan gapar förväntansfullt efter mer,
du kommer att ge den mer,
gläntan är inte större än det du ser
taggbuskarna kommer igen
och tråden skall för evigt hänga kvar