Vagn 83 startar inte. I flera dagar har den senapsgula spårvagnen stått stilla.
– Jag ska försöka få den här att fungera, säger spårvagnsreparatören Willy Forsström obesvärat efter 37 år på jobbet.
Platsen är spårvagnsverkstaden i Norrköping. Vagn 83 är placerad längst in i den stora verkstadshallen, med en annan äldre vagn precis bakom.
– Vi lever för närvarande på gränsen på vad vi kan klara att få ut. Kommunen skulle fått över tio stycken nya vagnar för ett år sedan, men vi har bara fått tre på grund av en översvämning i fabriken i Tyskland. Det gör att vi får plocka fram sådana vagnar som varit undanställda en massa år, säger Willy Forsström.

Ändå ser han inte stressad ut. Kanske beror det på hans långa erfarenhet, kanske på hans gedigna intresse för dessa fordon.
– Willy är vår lilla historieberättare när det gäller gammalt och nytt, det är jätteintressant att lyssna på honom, säger kollegan Lennart Thunholm.
Willy sökte sig hit efter att ha tröttnat på enformigt industriarbete i ungdomen. Han hamnade på en arbetsplats där man inte vet hur dagarna kommer att se ut.
– En del dagar kan det vara så att man i princip inte har något trasigt alls och andra dagar är det hur mycket som helst, säger Willy Forsström.

Så blir det särskilt för honom. Han är lite allt i allo på verkstaden och har många olika arbetsuppgifter. Han åker till och med och besiktigar nyinköpta vagnar i Tyskland. Men nu behöver Willy hjälp med 83:an.
– Vet ni vart Thuna tagit vägen? frågar han kollegorna som arbetar på en annan vagn.
Inget vet, och Willy får ge sig ut på det gråa betonggolvet och leta själv. Till slut ringer han upp elektrikern Lennart ”Thuna” Thunholm som är ute i den andra vagnhallen.
– Man är så beroende av varandra, man är tvungen att jobba ihop, säger Willy.

Reparatörerna består av elva fast anställda och tre inhyrda. Alla är män och de flesta över 50 år. Nu tillhör de ett kommunalt bolag, men ska tas över av Norrköpings kommun. Många turer har det blivit mellan olika ledningar.
– Du kan tänka dig hur många chefer man har fått uppfostra de senaste åren, säger Willy som tycker att den nuvarande varit bra.

Tillbaka till 83:an. Det är ett
elfel och det tar ett tag att hitta det. Precis innan eftermiddagens kafferast går den i gång och man kan se en lättnad hos Willy och kollegorna. Men de vet vad de gör och de ser till att Norrköpingsborna kommer till jobbet, i alla väder.
– Det ska ut spårvagnar, kalla det för yrkesstolthet, säger Willy Forsström.

ID: Willy Forsström

Yrke: Spårvagnsreparatör. Ålder: 61. Bor: I Norrköping. Vägen hit: Fabriksjobb i ungdomen fram till 1974 då han blev spårvagnsreparatör.

Bäst: "Att det är variationer på jobbet, att man inte vet från ett dygn till det andra vad man ska pyssla med."
Sämst: "Det är beredskapstjänsten, jouren. Telefonen är på hela tiden, du kan aldrig bestämma att du ska göra något. Det har stört mig mest, men det beror också på att man börjar bli gammal och bekväm."