Jag har jobbat inom vården i snart 7 år. Jag älskar och värdesätter mitt jobb trots att det kan bestå av tunga lyft, mycket obekväma arbetstider och vara otroligt stressigt. Men jag är trött på att allt bra jag och mina arbetskollegor runt om i landet gör inte uppmärksammas. Därför ska jag nu berätta lite om allt bra vi gör.

Det är vi som kramar och tröstar era anhöriga när de är ledsna och oroliga. Vi försöker få dem glada igen och vi försöker få dem att känna sig trygga. Vi gör vårt bästa för att se deras ansikten lysa upp i ett leende. När de är glada är det vi som delar deras skratt och känslor. När de ibland har svårt att äta så är vi deras extra händer och hjälper dem. När de inte längre kan gå och är trötta så är det vi som hjälper dem att vila. När de är törstiga men inte längre förmögna att hämta vattnet själva så hämtar vi det åt dem.

När de vill få komma ut i den friska luften och antingen inte själva kan gå ut eller kanske är rädda för att ramla om de går själva då går vi med dem vare sig solen skiner, regnet faller eller frosten kommit.

All kärlek och omtanke jag möter i mitt arbete är fantastisk. När jag får en kram av någon av de gamla för att de är tacksamma och glada för att jag är där gör det hela min dag och lite till. Jag älskar mitt jobb!
Men som sagt – det är fysiskt tungt och jag hoppas Herr statsminister att jag slipper jobba tills jag är 75 år för jag tror inte att min kropp kommer att orka det.

Jag hoppas Herr statsminister att jag har möjlighet och tillåtelse att få gå i pension när jag är 65 år gammal. Annars är jag rädd Herr statsminister att jag kanske aldrig får njuta av känslan att få gå i pension och av att ha gjort mitt för samhället.

Om jag får uppleva hur det är att bli gammal på ett värdigt sätt så skulle jag vara glad. Kanske kommer det ett vårdbiträde till mig på ålderns höst och ger mig en härlig varm kram. Det Herr statsminister skulle vara väldigt fint att få uppleva tycker jag.

Jackie Ellström,
vårdbiträde Uddevalla