Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius skriver 9 februari på KA-debatt: ”Jag tror inte att sund konkurrens mellan företag medför negativa konsekvenser inom vård- och omsorgsområdet”.

De två källor han påskiner ger stöd för denna tro handlar dock inte om vårdkvalitet utan om anställningsvillkor. Kommunals enkätundersökning ”Vardagens hjältar” från slutet av 1990-talet hade det uttalade syftet att ”öka trycket på arbetsgivaren”, som då i mer än nio fall av tio var kommuner och landsting. Enkätundersökningen Jobbhälsobarometern 2011 visar visserligen att privatanställda i snitt är mer nöjda med sin lön, men att de i gengäld är mindre nöjda än kommun- och landstingsanställda när det gäller anställningstrygghet, känslan av motivation i sitt arbete och hur deras kompetens tas tillvara.

Om konkurrensens inverkan på vårdens kvalitet finns nu grundliga undersökningar som Håkan Tenelius borde känna till och som påvisar något helt annat än det han säger sig tro. Riksrevisionens granskning ”Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (RiR 2008:21)”, konstaterar att ”Staten har inte fullt ut tagit sitt ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg. De avtal som kommunerna sluter med privata vårdgivare saknar dessutom ofta tydliga krav på kvalitet och insyn. Därmed minskar möjligheten för äldre att påverka samtidigt som risken för missförhållanden ökar.”

Och undersökningen ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?”, publicerad av SNS i september 2011, finner att ”Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.”

Det är lätt att hitta många belägg för att Riksrevisionens varningar 2008 var befogade. Nu i början av februari rapporterar exempelvis Dagens Nyheter ”Anställda om Caremas löften: ’Det är en bluff'” (3 februari), Sydsvenskan samma dag ”Caremas drift av Månstorps ängar: För lite personal varje dag i fem månader” och Göteborgsposten ”Allvarliga brister har upptäckts på tre boenden för funktionshindrade som drivs av Carema Care i Kungsbacka” (10 februari).

Det som Vårdföretagarnas medlemsföretag Carema sysslar med är inte sund privat företagsamhet, och det driver inte fram bättre kvalitet, tvärtom. Skattefinansierad vård och omsorg är helt enkelt och klart verksamheter som inte passar för privat företagande och konkurrens.  

Tore Lundström,
statistiker och egen företagare