I den nya Skollagen står att barn ska erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier. Men i paragraf 3 står det att förskola inte behöver erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.
Två tredjedelar arbetar dagtid i 5-2:systemet (arbete måndag-fredag, ledig lördag-söndag).
Barnomsorg och kollektivtrafik är exempel på kraftigt skattesubventionerade tjänster som är skräddarsydda för 5-2:arna. Däremot inte för den tredjedel som arbetar på udda tider.

År 2010 erbjöd bara 118 kommuner barnomsorg på udda tider, 172 kommuner saknade sådan. (Skolverkets hemsida.) Av 450 000 barn i förskolan hade mindre än en procent (4 000) omsorg på udda tider.
När den nya Skollagen diskuterades i riksdagen tyckte utbildningsministern att det skulle bli för kostsamt att ge en allmän rätt till barnomsorg på udda tider. Javisst, barnomsorg kostar. Enligt Skolverket kostade en förskoleplats 119 800 kronor 2010. Föräldrarnas avgift var åtta procent (9 600 kronor). Skattesubventionen var alltså 110 200 kronor, eller c:a 500 kronor per dag. Med barnomsorgsplatsen följer alltså en bonus på drygt 100 000 kronor per år.

Men en annan lag, Kommunallagen, är i motsats till Skollagen inte motsägelsefull. ”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat”. (Kapitel 2, paragraf 2.) Att ge både barnomsorgsplats och 100 000 kronor per år endast till dem som arbetar dagtid i 5-2:systemet är ingen likabehandling. Om man på grund av sina arbetstider inte får den barnomsorg man behöver, så kan man stämma kommunen för brott mot Kommunallagen. Om många gör det så kan det bli ändring på det systemfel och den orättvisa som innebär att den tredjedel som arbetar på udda tider diskrimineras rejält.

Sune Nygren,
Lindesberg