Kommunalarbetaren har granskat alla anmälda tillbud och arbetsplatsolyckor – så kallade paragraf två-fall – inom linjebussverksamheten i Sverige från 1 januari 2008 till och med 31 december 2011. Sedan har vi urskiljt just de fall som handlar om hot och våld mot förare.
Och resultatet är iögonfallande:

2008 rapporterades 85 fall om hot och våld in till Arbetsmiljöverket, 2011 hade den siffran stigit till 157. Det innebär att det tre gånger i veckan händer att en bussförare utsätts för hot eller våld i Sverige. Och det kan handla om allt från spottloskor och knytnävsslag till stenkastning och rena dödshot. Något som ökar är också att man riktar lasersikten mot förarnas ögon, vilket kan leda till att bussföraren blir blind. Dock verkar rånen inte vara lika vanliga som när Kommunalarbetaren gjorde en liknande undersökning 2005.
– När vi blev av med kontanthanteringen var vi glada över att just det våldet hade minskat, säger Peter Larsson, som är ombudsman på Kommunals arbetslivsutvecklingsenhet med ansvar för bussförarfrågor.

Men våldet i sin helhet har alltså inte blivit ovanligare, tvärtom.
– Jag trodde i min enfald att det mesta hade försvunnit, säger Peter Larsson.
Han menar att ansvaret faller på såväl polis som politiker.
– Det handlar om att vi inte tar hand om ungdomarna. Förut hade vi fritidsgårdar, nu springer ungarna på stan vind för våg. Jag ser det som ett samhällsproblem, det drabbar inte bara bussförare, också poliser, brandmän och ambulanspersonal utsätts. Man förstår inte konsekvenserna av sitt handlande.

Enligt Peter Larsson är inte svaret skärpta straff.
– Det måste till mer resurser. Resurser till polisen så att de kan arbeta förebyggande och vara ute och visa sig. Och resurser till kommunerna så att de unga har nånstans att vara.
Nästa steg kan vara att Kommunal också kräver att biljettviseringen försvinner från bussarna.
– Vi får sätta oss ner och fundera på vad vi ska göra, säger Peter Larsson.

Erik Wiklund
kommunalarbetaren@ka.se

Johan Erlandsson
johan.erlandsson@ka.se