alltid längre fram i tiden
men inga blanka ark
för den som inte vet,
att pennor följer avtryck
från en tid som är förliden
och allt som finns där bortom
är guds egen hemlighet.

Du såg mitt inre rum
för att där inga väggar fanns
och tog din kärlek med dig
när du skyndade förbi.
Jag vet ej var du lade
nyckeln någonstans
till mitt hjärta där jag ville
att du för alltid skulle bli

Så märklig den är
din yttre barriär
för den hindrar ej värmen
i djupet av ditt bröst
från att tända den låga
som saknaden bär
som brinner för kärlek
och längtan till tröst.

Du vände ej din kappa
för sorgens svarta vind
och kände inga rädslor
för livets vita ljus.
Men var kom tårarna ifrån
som vätte din kind
och gråten som blev ett
med aftonvindens sus.

Långt där bortom havet
och den himmel som är grå
finns ett mäktig rike
som hör oss människor till.
Dess port är täckt av rosor
och nog kan du väl förstå,
att om vår fader ger dig en
ska jag ta den strax intill.