Monroe är i London för att spela in en film. Hon är skör, nervös och har det sämsta självförtroendet. Inte alls den Marilyn som syns på scener och filmdukar. Samtidigt ska hon leva upp till att vara världens största skådespelerska.

Under inspelningen finner hon tröst och trygghet hos en ung man, Colin Clark, som är assistent hos regissören. Hans dagbok från tiden utgör grunden för berättelsen. Och som så många män tidigare får han sitt hjärta krossat av Marilyn.

 

Michelle Williams är som vanligt underbar och ger ett porträtt av Marilyn som känns verkligt. Man kan undra varför vi fortsätter att vältra oss i en olycklig kvinnas öde – som vi ofta gör med kvinnor som tagit sina liv – aldrig får Marilyn vara i fred. Men Marilyn är väl någon att identifiera sig med just för att hon var så komplex, inte perfekt. Hon förkroppsligar dilemmat att man inte får vara sexig och smart. Det är inte svårt att förstå varför kändiskvinnor av i dag, som Lindsay Lohan, tatuerar in Monroe-citat på kroppen eller köper gravplats bredvid sin ikon.