Det klirrar om flaskorna som slängs i återvinningen efter jul- och nyårshelgerna.  Särskilt i min stadsdel. Där dricker 33,8 procent av männen och 39,5 procent av kvinnorna så mycket att de riskerar att bli alkoholister, enligt den senaste folkhälsorapporten. Här på Södermalm finns störst andel högriskkonsumenter i hela Stockholms län, vilket inte vill säga lite. Och då talar vi inte om dem som redan är missbrukare.  Myspyssöder ,Mediesöder har en baksida, som många barn känner av.  Helgen har inte varit lika rolig för dem.

Två sinsemellan mycket olika nya böcker tar upp ämnet, utifrån barnets perspektiv.  Den ena är ett resultat av Olivia Tryggs svåra upplevelser när pappan, den framgångsrika reklamaren från Djursholm söp ihjäl sig: I valet mellan barnen och spriten valde han spriten, han reste sig och lämnade familjen efter en stormig jul.  Den andra är fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovics storsäljare, där han också berättar  om uppväxten med  en pappa med alkoholproblem :

” Samela mådde inte bra hos farsan. Hon och jag hittade honom sovande på golvet i den vevan, och på bordet stod ölburkar och flaskor. ”Pappa vakna, vakna!” Men han sov vidare. Det var en märklig grej, tyckte jag. Varför gör han så, typ?” (Jag är Zlatan Ibrahimovic s. 73)

Zlatans bok handlar inte främst om alkohol. Den är i hög grad även en kärleksfull upprättelse av föräldrarna, trots hugg och slag, skrik och bråk. Men samtidigt  är den svidande i sin sakliga redogörelse för missbrukarhemmets oförutsägbarhet, som får många barn att ta avstånd och bryta kontakten.  Han berättar om ”rena skräckbilder i huvudet”, en kyl  tom på det mesta utom öl, om humörsvängningar, bråk och en hunger som svider i magen än i dag.  Och om hur han börjar föra ”ett litet krig mot ölen. Jag hällde ut några av dem, inte alla, det hade varit för uppenbart, men några.” (s. 75).

För Olivias pappa gick det snabbt utför, efter många framgångsrika och festliga år med mycket alkohol, i en miljö med hög tolerans för vinmiddagar. I DN har hon berättat hur han efter en plågsam jul konfronterades, men valde gå ut genom dörren och aldrig kom tillbaks.
Olivia  vill göra något av dessa svåra år och hjälpa andra barn.

Tillsammans med  kompisarna Viktoria Olesen och Betty Regnström Larsson har hon gjort barnboken Sara och den andra mamman (Brasel  publishing).  I den berättar 9-åriga Sara med konkreta exempel från vardagen och uttrycksfulla bilder om dragkampen mellan flaskan-flickan-mamman. Om osäkerheten när mamma inte hämtar vid simträningen som de andra föräldrarna, när hon bara ligger och sover och inte lagar pannkakor som hon lovat. Och om hur Sara blir expert på att hålla skenet uppe med små och stora lögner. Det är en bok på barnets nivå, med ett lyckligt slut. Hennes mål är att boken ska finnas där barn och vuxna finns, som vårdcentraler, skolor och bibliotek. 

Zlatan och Olivia är inte ensamma.  Hundratusentals barn har liknande erfarenheter, som i hög grad förvandlas till deras eget privata problem. Vi lever i en synnerligen alkoholtolerant miljö, där det är svårt att dra gränser mellan bruk och missbruk när det är alltmer okej att vardagsdricka. Och där politikerna understödjer riskbruket genom att antalet ställen med tillstånd ständigt blir fler. Och där politiken accepterar att alkoholen efter EU-inträdet blivit allt billigare, ja till och med sjunkit i pris trots alla negativa effekter. Och där få, om någon? talar öppet om att ändra på saken. Riksdagens nykterister tiger. 

Olivia och Zlatan har klarat sig. Inte tack vare sina svåra erfarenheter, utan trots dem. För en lång rad ungar går det inte lika bra. Så länge drickandet ses som en privatsak får barnen ha sitt helvete för sig själva.
Jag gissar att det finns en lång rad politiskt aktiva människor med liknande erfarenheter som Zlatan och Olivia.  Gör något vettigt av dem även ni. Gör politik för barnen, lobba och jobba för färre fulla mammor och pappor. Och våga prata om det. Det är inte farligt att ha moral.