Hur ska vi orka med ett drägligt liv också utanför arbetet? På senare tid har de politiska svaren på den frågan inte handlat så mycket om hur vi kan förändra på arbetsplatserna. Det har inte handlat om förändrade arbetsvillkor, bättre arbetsmiljö, längre semester eller kortare arbetsdagar.

De politiska förslagen har främst riktat in sig på hur stora skatterabatter vi ska få för att någon annan städar våra hem.
Frågan om makten över tiden har förvandlats till en makt man kan köpa sig till. Inte om krav på politiska beslut som förändrar arbetets villkor.
– Ganska breda samhällsproblem har blivit individuella problem. Vi har fått ett arbetsliv som är anpassat till arbetsgivarnas behov av flexibilitet. Arbets­miljöfrågorna har avpolitiserats, säger Johan Rydstedt, forskare på Arbetarrörelsens tankesmedja.

Han menar att breda grupper i samhället har problem med arbetstider och otrygghet på arbetsmarknaden, även om det ser olika ut. Inom LO-yrken kan det handla om delade turer eller att man konstant är stand by för att kunna hoppa in och jobba. För tjänstemän handlar det mer om att ta med sig jobb hem och att ständigt vara tillgänglig via telefon och dator.
– Arbetarrörelsen har haft svårt att analysera vad som hänt och därmed att komma med lösningar, säger Johan Rydstedt.

Fram till år 2006 drev Kommunal
kravet på sex timmars arbetsdag.  Social­demokratiska kvinnoförbundet slutade driva frågan om arbetstidsförkortning strax därefter. Både Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledningar har försökt ta bort målet om sex timmars arbetsdag ur sina partiprogram, men respektive partis kongresser har fått igenom att målen ska stå krav.
Men kanske har vinden vänt. I slutet av november fick Hotell- och Restaurangfackets kongress igenom att förbundet ska driva kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Miljöpartiet håller som bäst på att fara land och rike runt för att hålla råd­slag med såväl medlemmar som icke-medlemmar om frågor som handlar om ”makten över tiden”. En av Vänsterpartiets kandidater till ny ledare, Rosanna Dinamarca, säger att frågan om sänkt arbetstid blir högt prioriterad om hon blir partiledare.

Har frågan om tiden på våra arbetsplatser återigen fått sprängkraft?
– Jag tror att den måste få det. Borgarnas förslag om rutavdrag förhåller sig till en problembild som många människor upplever – även om jag tycker att det är fel förslag. Ska arbetarrörelsen bli relevant måste man lyfta arbetslivsfrågan, menar Johan Rydstedt.
De diskussioner som redan startat fokuserar inte på kortare arbetstid för alla – utan för vissa grupper som har tunga arbeten.
– Man måste börja med att se hur tiden fungerar medan man är på jobbet. Där blir det relevant att se vilka grupper av kommunalare som skulle behöva ett lägre heltidsmått. Då handlar det om att jobben är så tunga och intensiva att heltidsmåttet skulle behöva göras om, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca är inne på samma spår. Och när Miljöpartiets ­språk­rör Gustav Fridolin pratar kortare arbetstid pratar han – precis som Annelie Nordström och Rosanna Dinamarca – om sänkt arbetstid för vissa grupper:
– Visst kan vi ändra siffran i arbetstidslagen, men många av de problem människor tar upp skulle inte alls påverkas av en ändring i lagen. De pratar om delade turer, dåligt ob, möjligheten att ta rast, ofrivillig deltid och osäkra anställningar, säger Gustav Fridolin.

Han är övertygad om att frågan har sprängkraft och tror att den kan få stort genomslag inför valet 2014.
– Hittar vi en rad olika förslag som kan handla om just delade turer, att människor kan påverka mer själva och att se till att vissa yrkesgrupper kan gå ner i arbetstid, är jag övertygad om att de förslagen kommer att diskuteras på arbetsplatserna inför nästa val.