Under hösten har vi kunnat läsa om oacceptabla villkor i äldreomsorgen. Alla vi som bryr oss om hur de gamla har det har blivit oroade. Debatten har satt fokus på missförhållanden som inte är acceptabla.  Även om de fall som uppmärksammats bara utgör en bråkdel av all den omsorg som utförs och det mesta som utförs är mycket bra, så är det säkert många människor som oroar sig och frågar sig hur deras nära och kära och så småningom de själva kommer tas om hand.

Till det ska läggas den demografiska utmaningen. Andelen i arbetsför ålder kommer öka med ett par procent eller omkring 100 000 personer de närmaste 25 åren. Men andelen 65 plus kommer öka med drygt 40 procent eller motsvarande 700 000 personer. Andelen 85 plus kommer öka med mer än 75 procent vilket motsvarar en ökning från 250 000 personer till nästan 450 000 personer. Många oroas över denna utveckling och ser framför sig en kostnadsexplosion.

Kommunal lyfter också i en nyligen publicerad rapport ytterligare en utmaning, anhörigvården. I rapporten står att äldres anhöriga tagit ett större ansvar. Två tredjedelar av de äldre med hjälpbehov får hjälp av en nära anhörig eller vän som de inte bor med. Motsvarande siffra i slutet av 1980-talet var 40 procent.  Att äldre får stöd av nära anhöriga är i grunden bra, men det måste finnas tillräckliga resurser från samhället för omsorgen om de äldre ska vara bra.

En fjärde viktig faktor är personalens villkor. Det är helt nödvändigt med bra villkor för personalen inom omsorgen och en tillräckligt god bemanning så att de som behöver omsorg ska få det.
Det finns alltså flera utmaningar för att den framtida omsorgen ska vara så bra som vi kräver. Men det som också ligger framför oss är en generation 40-talister från rekordgenerationen som snart på allvar kommer börja fundera på sin omsorg. 65-plussarna är en grupp med mycket blandad ekonomi. Det finns fattigpensionärer i den gruppen, men det finns också många äldre som kommer ha det gott ställt och många 40-talister kommer använda sina resurser för att ställa krav. Nu kommer många av dem att kräva ett gott liv med större valfrihet på ålderns höst och både näringsliv och politiker måste hänga med i svängarna.

De äldre måste ses som den resurs de är och de kommer ställa stora krav på utförarna. Den utförare och de företag som inte kan leva upp till de äldres krav kommer med stor sannolikhet inte att klara sig i framtiden.
2012 är ett år som EU deklarerat som ett år då seniorfrågorna ska lyftas upp. En första möjlighet att träffas och diskutera de utmaningar och möjligheter som finns är på mässan ”Seniorliv i världsklass” som genomförs i februari 2012. På mässan samlas beslutsfattare inom kommuner och inom näringslivet som alla har det gemensamt att vi tror att dagens och morgondagens seniorer måste tas på största allvar.

Genom att öppna för ökad samverkan mellan vård- och omsorg, politiker, bostads- och fastighetsförvaltning och forskning och utveckling, kan Sverige genom export av smarta lösningar i form av varor och tjänster ytterligare stärka sina positioner utanför landets gränser. Redan idag är vi långt framme i detta, men vi kan bli ännu vassare. Framtidens äldre är inte ett hot som kommer få kostnader att skena. Gör vi rätt kommer framtidens äldre vara en resurs.
 
Stig Nyman (KD), Forsknings- och äldrelandstingsråd, Stockholm
Anne-Marie Larsson (M), vice ordförande i Äldreberedningen i Stockholms läns landsting
Edvard Unsgaard (M), författare ”När Amelia behöver hemtjänst”
Ewa Samuelsson, (KD), fd äldreborgarråd Stockholm
Per Granath, koncernchef Humana
Christer Henriksson, VD Förenade Care
Astrid Brissman, entreprenör Livskomfort
Dag Norén, HCM, projektledare Äldreliv Nordost