Helén Pettersson bor i Umeå och är ledamot av riksdagen sedan 2006. Innan dess har hon varit fackligt aktiv i Hotell– och Restaurang och även varit ombudsman i LO–borgen i Stockholm. Där jobbade hon med LO idédebatt för att stärka den ideologiska debatten.
Projektet LO idédebatt lades efter ett par år ner, kritikerna menade att LO:s styrelse inte gillade de kritiska utspel som gjordes.
– Det var en viktig debatt i en rad frågor vi tog initiativ till, berättar Helén Pettersson.

När hon kom in i riksdagen tog hon plats i miljö– och jordbruksutskottet och har sysslat mycket med jakt– och rovdjurspolitik. Det passar henne som är inbiten jägare.
– Jag deltar i älgjakten och annan jakt som jag hinner med. Mitt parti tycker att vi ska ha licensjakt på varg men har förståelse för att regeringen måste ta hänsyn till att EU inte godkänner annat än skyddsjakt, säger hon.

Blir Helén Pettersson vald till LO–ordförande så vill hon arbeta för att LO:s medlemmar hörs mer i samhällsdebatten.
– De senaste åren har de fått det allt tuffare. I dag är många av dem i praktiken livegna och måste stå med mössan i hand.
Helén Pettersson vill stärka facklig–politisk samverkan med Socialdemokraterna.
– Det är otroligt viktigt, säger hon.

Så du vill göra LO mer sossigt?
– Det var en taskig beskrivning. Jag menar istället att möjligheten för LO:s medlemmar att påverka de politiska besluten beror på hur samarbetet med partiet fungerar, säger Helén Petersson.
Hon är född 1972. Hennes stora intresse förutom fack och politik är att vara ute i skogen.
– Jag är en hundmänniska. Men har tyvärr ingen hund nu. Det är svårt att ta med sig hunden på flyget till Stockholm och riksdagen, säger hon.

Jan–Henrik Sandberg är musikläraren som bytte bana och började arbeta på Korsnäs pappersbruk utanför Gävle.
– Där var jag i 17 år innan jag blev fackligt aktiv inom Pappers på avdelningsnivå och sedan på Pappers centralt, berättar han.
Jan–Henrik Sandberg utsågs till förbundsordförande 2006. Om han i sommar blir vald till LO:s ordförande vill han stärka samarbetet mellan förbunden och ge en starkare röst i samhällsdebatten för LO:s medlemmar och då menar han att facklig–politisk samverkan måste stärkas.

Han menar att om LO:s samordning i avtalsrörelsen ska kunna återupptas måste förbunden känna sig mer trygga med varandra.
– Det kan till exempel gälla frågan om jämställdhetspott. I dag upplever jag att en del förbund inte riktigt tror på att en sådan pott verkligen går till de lågavlönade kvinnorna. Om förbunden kan ge ett mer utarbetat underlag för sina krav tror jag att det skulle bidra till att skapa det förtroende för varandra som vi behöver, säger han.
Jan–Henrik Sandberg påpekar att det samtidigt är viktigt att LO–förbunden också accepterar att olika förbund har olika behov och intressen, inte minst i avtalsrörelsen.

I lördags var han med och tog fram det första avtalet inom LO–samordningen då Pappers blev överens med Skogsindustrierna om ett nytt avtal fram till och med mars 2013.
Nu firar han julledigt. På sin fritid spelar han tvärflöjt och så mycket han hinner deltar han i hustruns hundsportsaktiviteter.
– Jag brukar vara med vid hundutställningar. Min fru och hennes syster brukar föda upp Bearded Collievalpar.

Jan–Henrik Sandberg är född 1959 och bor kvar i lägenheten i Gävle där han bodde som pappersbruksarbetare, Han har två döttrar, en av dem bor fortfarande hemma. Förutom musik är han också en inbiten schackspelare.
– Mer inbiten är duktig. Men jag spelar gärna schack på internet.
Han är nominerad av Pappers och Helén Pettersson av Handels. Tidigare har Kommunals vice ordförande Tobias Baudin och ABF:s ordförande Karl–Petter Thorwaldsson nominerats till LO–ordförande efter Wanja Lundby–Wedin som avgår vid kongressen i maj 2012. Nomineringstiden för att föreslå fler kandidater går ut på tisdag.