Statens svek kostar vikarierna miljoner

– Jag har alltid jobbat och tagit varenda pass. Jag känner mig lurad av staten.
Så fort en vikarie inte har några inbokade pass, prövar Försäkringskassan deras arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden, inte mot det jobb de har. Även om de har jobbat i flera år i samma omfattning.
– Det är en uppenbar diskriminering av vikarier som dessutom går emot regeringens arbetslinje, säger Olov Östensson, jurist på LO-TCO Rättsskydd.

43-åriga undersköterskan Shideh Nikzad är en av dem som fallit igenom skyddsnätet. Sedan 2003 har hon jobbat som timvikarie i hemtjänsten i Karlstad kommun. Som ensamstående mamma har hon tagit alla pass hon har fått och oftast jobbat lika mycket som sina kollegor med fasta heltidsanställningar. Men när hon skadade foten på jobbet, stod det klart att hon bara är vikarie.
– Jag jobbade så länge det gick, men till slut var jag tvungen att gå till läkaren och då fick jag veta att hälen hade hoppat ur led och senan gått av på många ställen.
Shideh Nikzad sa som det var till sin chef, att hon måste operaras och att det därför var lika bra att inte boka in några fler arbetspass. Den ärligheten skulle straffa sig.

Läkarna öppnade foten på tre olika ställen och sågade bort en del från hälen för att justera foten. Shideh Nikzad sjukskrevs i nästan sju månader. Men efter tre månader drogs sjukpenningen in. Trots att hon fortfarande hade hela foten i en stödjande stövel och gick på värktabletter, ansåg Försäkringskassan att hon kunde jobba inom något annat yrke. Fast anställda prövas inte så hårt förrän efter ett halvår.
– Handläggaren sa att jag skulle fått ersättning om jag hade haft fast anställning. Men eftersom jag var timvikarie måste jag komma igång och jobba, berättar Shideh Nikzad.

LO-TCO Rättsskydd har överklagat flera liknande beslut från Försäkringskassan där det är anställningsformen, inte hur mycket personen har jobbat, som gör att människor behandlas olika.
– Rehabiliteringskedjan ska vara en stärkt arbetslinje. Men för den här gruppen så slår reglerna inte riktigt som det var tänkt, medger Magnus Liefvendahl, verksamhetsansvarig på Försäkringskassan.
Shideh Nikzad blev hänvisad till Arbetsförmedlingen och sökte alla jobb hon kunde. Men ingen ville anställa någon med en skadad fot. För att klara att försörja familjen tvingades hon dryga ut a-kassan på 7 000 kronor, med krediter. Skulder hon fortfarande dras med.
– Så fort jag kunde, började jag jobba några timmar per dag. Nu har jag fått fast heltidsjobb hos samma arbetsgivare som innan jag skadade foten. Men jag kommer inte ikapp med ekonomin.