Det har blivit allt vanligare att media hänger ut vård- och skolpersonal på ett sätt som liknar det som kändisar utsätts för. Det är på något sätt okey att svartmåla och framställa personal som arbetar med barn, ungdomar och äldre som en homogen grupp, vilka systematiskt missköter sitt uppdrag.

 Vård- och skolpersonal har blivit allmänt villebråd som enskilda personer kan uttala sig om utan urskiljning. Allmänheten iklär sig rollen som experter och gör utlåtanden i pressen som framställs som sanningar. Rubriker där ord som vanvård, kränkning och polisanmälan ingår, lockar läsarna till att suga åt sig, inte sällan, vinklade och subjektiva artiklar om hur lärare eller vårdpersonal brustit i sin profession.

Det finns absolut enstaka, specifika händelser som definitivt ska anmälas och utredas. Jag är ingen förespråkare för att mörklägga eventuella missförhållanden och det är en demokratisk rättighet för gemene man att göra en anmälan. Vad jag vill belysa är att media allt oftare ger en ensidig och orättvis bild av i huvudsak väl fungerande verksamheter. För att skydda barn, ungdomar och äldre finns lagar som är till för att dels förbättra befintlig verksamhet och dels förhindra att nya incidenter kommer till.

Personalen är skyldig att göra en anmälan i händelse att missförhållanden skulle uppstå. De är även skyldiga att dokumentera allt kring den enskilde individen, vilket säkerställer att berörda klienter får de insatser de har rätt till.
Det finns alltså ganska omfattande kvalitetssäkringssystem som är till för att skydda dem som är i beroendeställning. Skandaljournalistiken flödar om förskollärare som kränker barn, lärare som kränker elever och äldreboenden utan bemanning. Detta medför en oro bland allmänheten och man får en föreställning om att det är riskfyllt att vistas på förskolor, skolor eller äldreboenden.

 Oron förstärker debatten och personalen blir ifrågasatt. De går under ett ständigt hot att bli anmälda, av såväl elever, föräldrar som anhöriga. Som väl är sker det inte speciellt ofta, men hoten är underliggande. För personalen blir det en olustkänsla och en rädsla för att överhuvudtaget våga säga eller göra någonting som av någon annan skulle kunna uppfattas som fel. De allra, allra flesta som arbetar inom vård, skola och omsorg är ytterst angelägna om att göra ett gott jobb. Vårdpersonal vill ge en god vård, skolpersonal vill att elever ska nå uppsatta kunskapsmål och omsorgspersonal vill skapa trygghet runt sina omsorgstagare.

Alla vill använda sin professionalitet inom sitt område. Oavsett profession, är de flesta måna om att tillgodose sina klienters behov. Jag är övertygad om att det finns många fina relationer, många goda möten och många nöjda klienter. De som arbetar med barn, ungdomar och äldre vet att det är så och många känner stolthet över sin insats. Och för att behålla motiverad och engagerad personal, är det av högsta värde att de har en sund arbetsmiljö. Jag vädjar till er, som läser uppseendeväckande rubriker om den ena skandalen efter den andra, att våga lita på personalens kompetens och erfarenhet. Vissa delar i skandalartiklarna är vinklade och/eller tagna ur sitt sammanhang.

Eftersom ärenden är belagda med sekretess är personalen bakbunden och kan således inte ge sin version av det inträffade. Istället för att suga åt er av tendentiösa artiklar har jag en önskan om er tillit. Tillit till de allra, allra flesta som arbetar inom vård, skola och omsorg. Tillit till yrkeskompetenta, empatiska människor med stora hjärtan, som faktiskt är angelägna om att göra ett gott jobb.