Inget hokuspokus på Vigs ängar

Den första vi möter, i entrén till den vackra träbyggnaden, är Zorro, en svart liten hundvalp. Strax dyker Catha Grönlund-Nilsson upp också, i sällskap med sin ­verk­samhetschef  Vivianne Berg. Det är chefens valp.
Chefen och undersköterskan förklarar att Vigs ängar egentligen bara följer precis vad som står i lagen: ”omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”.
– Det är våra boende som står i centrum och det är de som bestämmer hur vi ska jobba, säger Catha Grönlund-Nilsson.

Valen av färg och form är det som tydligast utmärker Vigs ängar som ett antroposofiskt äldreboende.

Den antroposofiska inriktningen syns på arkitektur och materialval. Maten består av mycket närproducerat. Men varken Catha eller hennes chef vill göra stor sak av det.
– Som boende spelar det ingen roll om man är antroposof eller inte, och det är likadant för personalen. Men personalen måste ställa upp på vissa värderingar, att vi är här på lika villkor, att ingen tror att den är förmer än de boende, säger verksamhets­chefen Vivianne Berg.
– Jag är inte antroposof men jag plockar vissa delar. Och det är inga konstigheter utan det handlar om att utgå från de boende, säger Catha Grönlund-Nilsson.
Hur kan det yttra sig?
– Det gör inget om det är lite spindelväv bakom någon fåtölj, om jag i stället väljer att prata med Olga. Hellre skit i hörnen än ett rent helvete, brukar vi säga.

Gunilla Roxenius jobbade tidigare på Vigs ängar. Nu bor hon där.

När det gäller löner och arbetstider är det som vilket äldreboende som helst, även om lönerna fördelas generellt, efter att personalen röstat om det för flera år sen.
– Det är inte omöjligt att det blir en ny omröstning om detta, säger Catha.
Det är sparksmakat med prylar i korridorer och allrum. På någon vägg hänger en gitarr. I en korridor står en träkoffert och på ett ställe en hederlig gammal slöjdbänk med inbyggd tving.
Utanför spaanläggningen brinner värmeljus på golvet. Här inne erbjuds massage och bad för gamla och personal.
Ute på gården porlar det i dammen och ett vindspel klingar rofyllt.
Vill man se på teve gör man det i sin egen lägenhet, inte i allrummet.
Utanför ett rum luktar det plötsligt cigarettrök.
– Det är deras eget boende, förklarar Catha.

I princip alla, boende och personal, på Cathas avdelning har bänkat sig till eftermiddagskaffet. Bingo väntar.
När spelet kommit i gång och spänningen tilltar, ökar också skämtsamheten.
– Vill du verkligen jobba kvar på den här enheten? frågar en
av damerna bingoutroparen Christian.
Hon är missnöjd över den magra utdelningen. Så kommer äntligen ett av hennes nummer upp.
– Han förstod hotet, säger hon och många runt bordet brister ut i skratt.

När Catha ska beskriva vad som är speciellt med att jobba på Vigs ängar lyfter hon fram stämningen och gemenskapen.
– Det finns en respekt i allt vi gör för varandra och de boende. Vi pratar inte över huvudet på någon, vi pratar med varandra.