Carolina Lindström är vårdbiträde och jobbar i hemtjänsten. Hon berättar om Helga och Ines som inte vill duscha. Carolina respekterar Helgas nej och de fikar i stället. Men med Ines lirkar hon, och genomför duschen.

Varför valde du att skriva om det här?
– Det här var ett bra exempel på hur man kan göra olika i olika situationer, beroende på deras livsöden. Arbetslivet är inte så enkelt som en mall från biståndshandläggarna. Det är människor vi jobbar med, man kan inte bestämma allt i förväg.
I din berättelse är du mycket kritisk till bristen på resurser i hemtjänsten.
– När vi har hand om människor kan man inte tänka pengar alltid. I marknadsekonomin ska kunden köpa tjänster, som en vara. Men människor är inte utbytbara, det är relationer och förtroende man bygger upp.
Vad borde förändras?
– Som det är nu sitter alla på sina olika ställen och bestämmer hur det ska vara för en människa. Men man måste se människorna i vardagen för att komma fram till vad de behöver. Om vi som går dit varje dag ser något som motsäger det som distriktssköterskan säger, blir det ändå vi som har fel. Den förändring som behövs är att man skulle samarbeta mer.
Har kursen förändrat ditt sätt att arbeta?
– Personligen tycker jag inte det, för jag var medveten och kunde ibland göra andra beslut som inte stod på biståndsbeslutet. Man jämkar så man tar lite tid från ett annat ärende, där man bedömer att en person inte har lika stort behov av omsorg. Det är det som behövs. Men alla vågar inte ta såna beslut.
Finns det tillfälle att diskutera såna här dilemman?
– Där jag jobbar finns det inte tid för att sitta och diskutera kontinuerligt. Jag trodde när jag gick kursen att man skulle få tillfälle att förmedla kunskapen till sina arbetskollegor.

Marie Dalgren är undersköter­ska och jobbar på Stortorps korttidsboende. Hennes berättelse handlar om Kurt, som just har kommit till boendet. Det är svårt att tolka hans signaler: Han säger nej till mat, men gapar ändå mot skeden. När Marie matar honom blir han arg och håller fast henne, och när hon lyckas ta sig loss börjar han slå omkring sig.

Varför valde du den här händelsen?
– Jag tycker det är svårt att hantera när någon blir så där våldsam. Jag tänkte på hur man ska hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Har det blivit lättare att hantera såna situationer nu?
– Ja, man får ta det lugnt, inte skynda på. Man går därifrån när det börjar bli jobbigt och kommer tillbaka sen.
Är det för mycket fokus på att genomföra arbetsuppgifter i ­om­sorgen?
– Så har det varit. Man får ju ett beslut på vad vi ska göra. Men det har blivit lättare att gå emot. Jag går på min egen känsla mer än att göra det som kommer uppifrån.
Vad var det viktigaste du lärde dig på kursen?
– Det var att reflektera lite mera, tänka efter. Man kan ta hjälp av arbetskamrater och fråga hur de brukar göra.
Finns det tillfälle att göra det på jobbet?
– Ja, vi försöker på enhetsmöten. Och nu ska vi börja med reflektion en gång i veckan – det är bra.

Linda Skogsberg är undersköt­erska på ett äldreboende i Huddinge. Hon skriver om Karl, som har en dotter som vill bestämma allt. En dag får de höra av dottern att Karl har bestämt sig för att dö, och därför inte vill äta och dricka mer. Men de har aldrig hört Karl själv säga det.

Varför valde du att skriva om Karl?
– Det var mycket tankar och funderingar som jag ville bena ut, och det här var ett bra tillfälle.
Har kursen och skrivandet gjort dig bättre rustad att hantera liknande situationer?
– Ja, jag tänker på ett annat sätt, och reflekterar på ett annat sätt. Men såna här situationer händer väldigt sällan, och just det här kommer antagligen inte att hända igen. Så är det ju i vården, man vet aldrig vad man möter. Men erfarenheterna tar man med sig till andra situationer.
På ditt jobb var ni flera som gick kursen. Har ni förändrat några rutiner?
– Nej, inte just rutiner. Men vi reflekterar väl lite mer. Och jag har fått nya arbetsuppgifter, bland annat som yrkesbedömare. Vi validerar undersköterskor och vårdbiträden och ser till att alla kommer upp till samma kunskapsnivå.

Samarbetade med Södertörns högskola

Ett 60-tal anställda i omsorgen i Huddinge kommun gick kurser genom ett projekt i samarbete med Södertörns högskola. De flesta var undersköterskor och vårdbiträden.
Alla skrev en reflekterande berättelse om något dilemma i jobbet. Sju av berättelserna publiceras i boken "Omtankar. Praktisk kunskap i äldreomsorg" (Redaktör Lotte Alsterdal)
Boken innehåller också andra texter, av bland andra lärare vid högskolan.
Boken finns att köpa, men går också att läsa i digital version här.