Det gick att filmatisera Simon och Ekarna. Lisa Ohlin har gjort en klart sevärd film, om Simon och hans uppväxt i Göteborg under och efter andra världskriget. Det blir i Ohlins händer mer en historia om klass och ursprung. Bokens mer psykoanalytiska sidor är avskalade och det är nog ett klokt val.

Ändå längtar jag efter lite mustigare känslor. Det hade onekligen varit spännande att se vad Björn Runge, som först var tänkt som regissör, hade hittat på.
Helen Sjöholm övertygar som Karin.