Från den 1 december råder avtalslöst tillstånd inom industrin. Under den närmaste veckan ska fack och arbetsgivare fortsätta överlägga med medlarna, som kallas för OpO (Opartiska Ordförande). Blir parterna inte överens kan facken varsla om konflikt.
Enligt industriavtalet kan OpO skjuta upp ett varsel en gång i sju dagar, läggs varslet medan överläggningar pågår kan OpO skjuta upp varslet i 14 dagar.

Arbetsgivarna sa ja till medlarnas bud medan facken sa nej. Budet innehöll inget annat än löner och skulle ge ett påslag med 2,6 procent på 13 månader. Omräknat till årsbasis skulle budet ge en ökning med 2,4 procent per år. Medlarnas bud är marginellt högre än deras tidigare bud.

Industrifacken har krävt 3,7 procent mer i lön på ett år. Arbetsgivarna hänvisar till den ekonomiska krisen och menar att medlarnas bud egentligen kostar för mycket. Men arbetsgivarna har ändå sagt ja till budet för att det ska bli lugnt på arbetsmarknaden för industrin.
Industrifacken menar att deras medlemmar höll tillbaka så mycket vid den förra krisen att det nu är dags med en löneökning som åtminstone är högre än inflationen som i år väntas bli tre procent.
De hänvisar till att Riksbankens inflationsmål och företagens konkurrenskraft klarar högre löneökningar än medlarnas bud. Samt att Sveriges viktigaste handelspartners inte är de som är i kris.
Nyligen träffade LO och Svenskt Näringsliv en preliminär överenskommelse om ett nytt försäkringsavtal som ger bättre villkor till arbetsskadade.

Arbetsgivarna hotar nu med att hoppa av denna överenskommelse om facken varslar om konflikt i avtalsrörelsen.
Men det hotet avfärdar industrifacken. De menar att försäkringsöverenskommelsen måste finnas kvar om det ska bli ett nytt avtal.
LO:s styrelse har ställt sig bakom industrifackens nej till medlarnas bud.

Utgången i industriförhandlingarna väntas påverka hur det senare går i Kommunals och andra förbunds förhandlingar med sina arbetsgivare.
Tanken är att industriavtalet ska vara norm för övriga på arbetsmarknaden. Det är en norm som Kommunal och andra inte fullt ut accepterar eftersom de vill ha extra satsningar till lågavlönade kvinnodominerade yrken.

Industriavtalet gäller för LO–förbunden IF Metall, Livs och GS samt för tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer.
Förutom löneökningar har de krävt satsningar på arbetsmiljö, kompetensutveckling, anställningstrygghet för tillfälligt anställda samt förbättringar för föräldralediga.