”Att göra världen etiskt bättre är det enda försvarliga syftet med all ekonomisk strävan.” Bakom åsikten står Keynes, nationalekonomen som samtidigt var filosof och moralist, men varken kristen eller socialist. Hans tankar fick genomslag i politiken under ”guldåren” 1950-1973. Aldrig någonsin har mänskligheten i vår del av världen haft så snabb och positiv utveckling på så många områden samtidigt som då. Det gäller jämlikhet, ekonomisk tillväxt, sysselsättning, utbildning. Guldåldern ersattes av dagens ”neoklassiska” ,nyliberala tankesystem, med återkommande finanskriser, hög arbetslöshet och ökad inkomstspridning. Det är de 99 procenten mot 1, som Occupy-Wall-Street-rörelsen så fyndigt sammanfattar läget.

Författaren är även Keynes biograf. Keynes syn på finansiella kriser är i fokus, men boken ger också läsarna en bild av Keynes  kreativa person; han klarade att på en gång vara förvaltare av egna och andras pengar, där han både tjänade massor och förlorade på börskraschen, samtidigt som han var en filosofisk person, som följde sin samtid, begrundade det som hände och ofta ändrade sig på vägen. Kombinationen aktiemarknadsgubbe och reflekterande intellektuell är mycket ovanlig, i dag närmast osannolik.

John Maynard levde 1886-1946 och växte upp i en akademisk familj i Cambridge. Han umgicks med  filosofer och kulturpersonligheter, tillhörde den trendiga  Bloomsburygruppen, där bland annat författaren Virginia Woolf ingick. Keynes var tidigt ute med ett antal åsikter, som är högst giltiga även i dag.
• Han formulerade tanken om osäkerheten som den moderna ekonomins grundläggande drag.
• Han var skeptisk till nyttan med spekulationsekonomin och konstaterade 1936 att när ekonomin fungerar som ett kasino är det troligt att jobbet blir illa utfört.
• Full sysselsättning var en central målsättning för samhället, både moraliskt och ekonomiskt.
• Stora inkomstskillnader bidrar till att hålla nere efterfrågan i samhället och därmed fördjupa krisen.

Orden Keynes skrev om sin lärare Alfred Marshall passar väl in på honom själv:
”Den nationalekonomiske mästaren måste äga en sällsynt kombination av utförsgåvor…Han måste vara matematiker, historiker, statsman, filosof – i någon utsträckning. Han måste förstå symboler och tala i ord. Han måste betrakta det enskilda fallet i generella termer och röra vid det abstrakta och det konkreta i samma tankefigur. Han måste studera nutiden i det förflutnas ljus för framtidens skull. Ingen apsekt av människans natur eller institutioner får ligga helt utanför hans blickfång. Han måste vara på en gång målmedveten och osjälvisk, lika reserverad och okorrumperad som en konstnär och ändå ibland lika jordnära som en politiker.”

Keynes era ebbade ut genom en kombination av bland annat oljekris, dyra krig och uppslitande arbetsmarknadskonflikter. Facket, idag mer tillbakapressat än på länge, skulle ha allt att vinna på att samordna sig och sträva mot de mål som han satte upp.
Keynes återkomst är mer nödvändig än någonsin. Tänk om han gick att återuppväcka!